För tillfället finner ni mig här istället.
Kände för att testa något nytt, sådär. Nu ska jag bara fixa till den gräsliga headern också..

bloggtrött.

jag är så otroligt trött på min blogg att jag inte ens orkar skriva här. Är så trött på designen och hur den ser ut att jag inte tycker det är kul att uppdatera längre, samtidigt är jag för lat för att orka lära mig html.

Dagens i-landsproblem. Yeah. Kanske ska ta och skaffa mig en ny blogg, på en ny sajt. Som vanligt.

Nu blir det stan igen!

Känner att jag är lagom okoncentrerad och ofokuserad här hemma, tvn är mycket mer intressant än att få någonting gjort. Nu åker jag tillbaka upp till stan igen, ska sätta mig och skriva ihop ett CV med min vän Alex och även passa på att köpa present till min syster.
Tänkte ju göra det innan imorse, men smart som jag är glömde jag pengarna hemma på hallbordet.


Så, nu ska mina söta skor få hoppa på fötterna igen och min nya halsduk ska invigas. So what att jag är pank, jag är iallafall snygg om fötterna och varm!

people are very sad in sweden. It's because of the weather. Its mulet.

Well, får väl ta och uppdatera lite i bloggen, mest sådär för att ha något att göra. Annars måste jag ta tag i mitt CV-skrivande, vilket jag gladeligen hoppar över.

Det har varit lite gles uppdatering märker jag. Fast förra veckan var det ju faktiskt lov och vi hade fint besök från Kalmar nere. Då kan man inte sitta och blogga heller. Det var ialafall underbart att få träffa tjejerna igen.
Egentligen är det rätt märkligt hur man kan connecta (ursäkta min svengelska, men orkar inte hitta lämpliga ord på svenska idag) med någon på så kort tid. Vi träffade dem 3 kvällar nere i Turkiet, sedan dess har vi hållt kontakten via facebook, msn, sms osv och det har hela tiden varit snack om att vi ska ses igen. Som det alltid är. Och som det nästan aldrig blir.
Men inte den här gången. De kom alltså ner för att tilbringa några lovdagar hos oss, vilket var mycket trevligt. Det var lite nervöst i början när vi hämtade dem på centralen. Jag menar, vad är det som säger att vi ska klickar(nu hittade jag ett svenskt ord, woho) lika bra här hemma som på semestern?
Men det gjorde vi, och det är jag glad över.
Ska försöka slänga upp ett inlägg med lite bilder sen hade jag tänkt. Just nu orkar jag bara inte.

Idag hade jag bokat in utvecklingssamtal 10.15 och till min förvåning hade jag bjudit in min mamma att följa med. Det behöver hon ju egentligen inte göra, jag är ändå 19, men det kändes skönt att ha henne med. Lite beror det på att jag vet att det gått sjukt bra för mig i skolan på senaste tiden, och att min mentor är stolt över mig. Lika bra att bjuda in mamma så vi båda kan känna oss lite bra. Min älskade mamma, som hjälpt mig under hela skoltiden och som alltid har trott på mig fastän jag krånglat till det mesta för mig. Jag ville att hon skulle vara med för att höra det själv, få känna sig bra. titta mamma. Vi klarade det, vi hade rätt.

Idag är det en historisk dag. Obama vann presidentvalet och USA har fått sin första svarta president. Hoppas nu att han får leva, det är ju trots allt USA vi pratar om. Usch, rasism är så sinnessjukt.

Förutom presidentval så har det hänt annat idag. Min syster fyller 22, Roger fyller 21 och jag har lyckats spendera hela mitt studiebidrag. Way to go!

när bloggen blir ens jobb..

Nu när Blondinbella är tillbaka med bloggen igen har jag läst en del förbluffande kommentarer. Folk som argt påstår att det är löjligt att Bella har tagit en paus från första början och att de inte förstår hur man kan bli utbränd för att man shoppar, fikar och bloggar för mycket.

Men en sak som jag tror dessa arga kvinnor (ja, det är mestadels kvinnor) glömmer bort att Bellas blogg inte bara är en blogg utan ett företag. Hon skriver inte alltså bara en blogg utan hon driver företaget Blondinbella AB, sant ett annat företag + tredje året på gymnasiet. Plus att hon har blivit en liten mediakändis, och bara det kan väl ta knäcken på vem som helst. Tänk er att alla Sveriges skvallerblaskor skriver artiklar om ens liv och alla fel man gör. Sen har halva svenska folket en åsikt om en också som de gärna uttrycker hur de vill.

Missförstå mig inte, jag tycker inte synd om Bella på något sätt, media är en smäll man får ta om man vill vara störst i bloggvärlden. Men jag blir arg då äldre kvinnor (jag antar att de är de, eftersom de kommer med egna exempel på hur de jobbar 10 timmar om dagen under årsperioder) klankar ner på en ynre tjej med sådan oförståelse om hur det är att vara ung entreprenör.
Blondinbella är inte bara en blogg, det är ett aktiebolag och det är nog där jobbet ligger.
När ens blogg har blivit ens företag, ens inkomstkälla så är det inte lika lätt att bara strunta i att blogga. Man har inte längre samma frihet att man kan strunta i att publicera inlägg om man inte känner för det, på samma sätt som man inte kan strunta i andra arbetsuppgifter på ens jobb för att man inte orkar eller har lust. Jag kan inte strunta i mina skoluppgifter för att jag inte orkar och sen tro att jag kan komma undan med det.

Hon har gjort om sin blogg till ett företag, ett aktiebolag. Sluta klanka ner på henne för att hon tjänar pengar på den. Det är ett företag, och den största skillnaden mellan ett företag och en t.ex. vanlig blogg är att ett företag måste ha ett vinstsyfte. Så är det för alla. Detta är det första man lär sig i Fek A t.ex. Ett företag måste ha ett vinstsyfte. Så varför bli så jävla förbannad för att hennes företag genererar pengar.
Jag tror många anser att driva en proffisionell blogg inte är ett jobb. Inte tillräckligt mycket jobb för att få dra in så mycket pengar som det gör. Det är för lätt.
Om det är så lätt, varför gör ni det inte själv? Sluta era pisstråkiga svensson-jobb och ge er ut i bloggvärlden. Det är ju så lätt att lyckas där.


Sen blir jag så trött. Tidigare har Bella fått en massa negativ kritik om att hon beter sig som en medelålders kvinna och att hon ska bete sig som en 18-åring. Hon ska sluta vara så lill-gammal.
Nu när hon släppte sin nya blogg som hon ville framstå som lite mer vuxen än tidigare får hon kritik för att hon beter sig barnsligt, ja hon beter sig som en 17-18 åring.
När ska svenska folket bli nöjda?

Aldrig.

LUGG!

Har varit så sjukt trött på mitt hår på senaste tiden, det är verkligen drygt att ha det på utväxt. Trodde det skulle bli bättre när jag färgade det, men icke, det va fortfarande lika tråkigt.
Så igår fick jag ett ryck och bad min syster hjälpa mig vilket resulterade i att jag har lugg - igen!

Vad tycks?

För övrigt, ni måste bara spana in ett klipp från Fredag hela veckan nu i fredags, Peter Settman & David Hellenius är sinnessjukt roliga! För er som inte såg det i fredags måste ni titta, jag såg det men det hindrar inte mig från att kolla på det om och om igen ..


För övrigt sitter jag hemma hos Perssons och det är meningen att vi ska plugga gumpen av oss idag. Ligger efter ganska mycket, bland annat med projektet/UF.

fredag hela veckan..

Jag lovar, imorgon kommer jag ha en enorm träningsvärk.
Själv har jag varit lite skeptisk till det här med pilates och kan erkänna att jag tycker att det låter lite småtöntigt och mesigt. Yoga låter ändå tufft och vuxet, pilates låter ungefär som vattengympa. Jag hade aldrig kunnat tro att det skulle vara så fruktansvärt jobbigt!
Styrka, balans, koordination och stretching i samma rörelser - och jag som är smidig som ett kylskåp! Var nära att somna i slutet på avslappningen dessutom, fick koncentrera mig för att inte försvinna bort i sömn och börja snarka. Det hade varit något!

Men verkligen, det va riktigt rolig och avslappnad träningsform som jag kommer fortsätta med, tror att det passar min kropp och träningsbehov väldigt bra. Jag är fruktansvärt orörlig i min kropp och tror att om jag fortsätter med det här så kommer jag att bli smidigare. Mer "fit" också, och det är ju aldrig fel!
Så hädanefter ska jag, Alex och Linda på pilates varje tisdag och kanske även på fredagar, fast det känns inte lika lockade att gå dit om det är en utekväll planerad, är helt slut i kroppen!


Jag ska sparka igång lovet med en lugn hemmakväll, parkera mig nere i soffan med en skål chips i knäet, slötitta på Idol och Fredag hela veckan och bara.. vara.

som en boll..

Ett litet steg i rätt riktning mot mitt nya, sundare jag!
Träning har länge stått på schemat, men det är fruktansvärt oinbjudande att ta sig upp till gymmet själv så det har helt enkelt blivit ännu en sak som runnit ut i sanden. Nu har min syster flyttat hem, så förhoppningsvis kan hon föra med sig lite disciplin till det här hushållet.

Så länge drar Linda med mig på ett provpass - vi ska på pilates!
Jag har länge velat testa det, mest för att se hur det fungerar, om det fungerar. Jag vill ju träna och bygga upp mina muskler och bli stark i min kropp, men jag vill inte ha biffiga muskler, utan mer långa och slanka. Det sägs ju att pilates är rätt för det ändamålet. Så det ska bli kul att testa, en timmes prov kostar 50 kronor. Värt!

kanske också kan hjälpa till att bli av med mina ridbyxlår ;)

Nu har jag bestämt mig. Det måste ske en förändring, och det är snart.
Jag vill sluta röka, helt. Jag vill så gärna, men det är svårt. Det är inte nikotinbehovet som är det svåra att bli av med, nej det försvinner faktiskt väldigt snabbt. Känner inte att jag har så stort kroppsligt behov av att smita ut för en cigarett. Nej, det är mer vanan som är svar att göra sig av med. Och att vanor är svåra att ändra på, det vet väl alla. Speciellt dåliga vanor.

Så det spelar egentligen ingen roll att folk påpekar för mig hur pass dåligt det är att röka eller visar bilder på vad rökning gör med ens kropp för när jag står där i kylan och väntar på att bussen ska komma så skiter jag fullständigt det.
Rökning är en dålig vana, en hemsk ovana men även en sysselsättning. Jag är så van att ta upp och blossa när jag väntar på att bussen ska gå, eller när det är en kvarts rast i skolan och det är den ovanan som är svårast att bryta sig ur. Ett invant beteende. Det blir lite av ens identitet. När man då helt plötsligt fimpar, vem är man då?

Sen ska vi inte tala om hur det är när det vankas fest, då är det mer eller mindre kört. Fast feströka är något jag för tillfället tillåter mig själv att göra utan att behöva få dåligt samvete. För de flesta kan nog hålla med om att det är svårare att stå emot saker när man är på fest eller när man har druckit lite alkohol. Hur många av er har inte någon gång skyllt erat beteende på att ni hade druckit?
Det finns de som inte säger det fungerar att trappa ner. Bullshit, säger jag. Det handlar om vanan att göra det, och man får ju börja någonstans. om man börjar med att vänja av saker i små steg så kan man snart ta större och större. Men någonstans måste man börja.

Men jag ska sluta. Förr eller senare ska jag ha lyckats bekämpa mitt beroende. Förändra mina vanor. Jag vet inte när detta kommer bli, och jag kommer heller inte att sätta en tid. Rädslan över att misslyckas gör att jag inte antar utmaningen fullt ut. Men det ska gå. Jag ska vinna.

Just nu orkar jag bara inte tävla.

en dag som denna..

.. känner jag mig fruktansvärt dålig.

Igår kunde jag verkligen inte sova. Eller jag hade nog kunnat om jag hade gått och lagt mig. Istället fastnade jag framför datorn till fem-tiden på morgonen, när jag väl kom på vad klockan var stängde jag ner locket på datorn och satte på några avsnitt vänner innan jag somnade.
Detta resulterade att jag självklart inte vaknade när klockan ringde vid nio-tiden. Istället vaknade jag vid tre av att min syster kom och knackade på min dörr.
Ush. Ångest.
Jag har börjat få ångest av att sova så länge. Jag som skulle hinna städa mitt rum, för det behövs verkligen. Plus att jag hade behövt plugga. Imorgon har vi möte med vår handledare om vårt UF-företag och vi ska ha gjort 6 punkter. Gissa hur många vi har gjort? 1.
Toppen.

Men jag har inte ens orken till att göra det just nu. Usch, jag känner verkligen hur jag börjar hamna där igen. När jag är helt orkeslös och bara låter allting hamna i en stor hög. En hög av ångest och ofullständiga uppgifter. Jag vill inte, jag vill verkligen inte hamna där igen.

Ändå orkar jag inte göra någonting åt det.

Motivation - vart tog du vägen?


Nu ska jag gå och äta äpplepaj, mamma och jag bakade istället för att laga middag idag. Mums!

bild tagen från norrmalm.blogg.se

Söndag - och som vanligt undviker jag pluggandet genom att klicka mig runt på olika bloggar. En sak jag undrar över, det är var finansieringen av alla tävlingar kommer ifrån. Att företag sponsrar BB är förståeligt, det är ju Sveriges största blogg och de tjänar så mycket på att bli exponerade i hennes blogg. Men alla mindre bloggar då?

Fast jag ska ju inte säga något, alla bloggar jag läser har fler läsare och kommentarer än min egen. Fast det gör inte så mycket. Jag bryr mig egentligen inte om jag har många läsare eller inte. Det ända som hade varit lite roligt med många läsare är att man får mycket respons på det man skriver. Det tycker jag är trevligt. Spelar ingen roll om det är beröm eller kritik, bara man får någonting. Ett bevis på att det man gör faktiskt betyder någonting.

generation fett

Ni har väl inte missat TV3's programserie "Generation fett"?
Det har inte jag. Eller jag har inte sett själva programmet, men att se reklamerna är tillräckligt för mig.
När jag som vanligt klickade runt på lite olika bloggar hamnade jag hos Storstadspojken som i ett inlägg just tog upp att han och Bella hade sett gårdagens program, som handlade om en kvinna som hade en önskan om att bli världens fetaste kvinna. Hon vägde 285 kg och jag har för mig att jag hört i reklamen att hon vill väga över 400 kg. För att bli världens fetaste kvinna.
Hennes normalviktiga (?) man stöttade hennes önskan och hjälpte gärna till genom att ständigt proppa i henne mat. En s.k. feeder - man.
Jag såg som sagt inte programmet själv, det räckte att se och höra på reklamen. Det är för mig obegripligt hur man kan ha en sådan önskan, men alla är vi olika och jag ska inte döma.

Bland kommentarerna på Nils inlägg hittade jag den här;

1. Temperature Says:
   oktober 16, 2008 at 10:37 är

   Eller så låter vi bara människor vara som de själva vill, för det skadar faktiskt inte oss, och vi har ingen rätt att snacka skit om dem. Det är deras liv och deras val, trivs de, så var glada för dem, för de har uppnått det många av oss aldrig kommer uppnå - känslan att vara helt nöjda med oss själva.

Det var speciellt det sista jag reagerade på. Skulle denna enorma kvinna ha uppnått känslan av att vara helt nöjd med sig själv? Om man vill trycka i sig mat för att bli den fetaste kvinnan i världen, tyder det på att man är lycklig? Kan man inte jämföra det med att svälta sig själv för att bli världens smalaste?

For your information; det är inte hälsosamt att vara så överviktig, på samma sätt som det inte är hälsosamt att vara extremt undernärd. Folk klagar dagligen på att modevärlden är hemsk, och att det är sjukt att svälta sig själv, men det är ingen som reagerar när någon vill vara fet (men fet menar jag inte småmullig eller överviktig, det hoppas jag framgår)?
Det är inte tillåtet att kritisera en överviktig person, för den är det synd om. Men att klanka ner på en människa som är underviktig är helt okej. Hon får skylla sig själv. För hon vill väl vara så smal? Annars hade hon ätit mer.

Samhällsidealet idag är att vara smal. Om en människa strävar efter detta och svälter sig själv så är hon svag. Faller för grupptrycket. Faller för idealet.
Om en människa går åt andra hållet är hon stark. Som vågar stå emot. Som vågar vara sig själv. Men att sträva efter att bli fetast i världen är inte att acceptera sig själv och sin kropp som den är.
Oavsett om man svälter sig själv eller göder sig på det här sättet så utsätter man kroppen för extrem påfrestning, man misshandlar sig kropp genom att ändra på den och utsätta den för hemska förhållanden som kroppen inte är byggd för att klara av.

Den här kvinnan kommer inte att leva länge. Snart kommer hennes organ i kroppen att lägga av på grund av allt fett i hennes kropp. Att medvetet utsätta sin kropp för en misshandel i detta slag är inte friskt. Någonting står inte rätt till.

Den här kvinnan är inte nöjd med sig själv.

nätshoppingsmani..

Jag är pank. Verkligen stenpank. Äger kanske 20 kr, och detta ska jag leva på tills studiebidraget kommer. Nåja, leva på är väl lite att ta i. Jag bor jo hemma, så jag behöver inte betala för taket över mitt huvud. Jag betalar heller inte för maten jag äter och mamma är generös och står för mobilräkningen. Så egentligen behöver jag inte några pengar alls för att kunna leva. Eller jo. Jag behöver inte pengar för att överleva, men man kan faktiskt inte leva utan pengar.

Man kan definitivt inte shoppa, iallafall. Ändå tycks jag vara som besatt av alla nätshoppingssidor och jag hittar miljontals saker som jag bara vill klicka hem, men jag har inte pengar. Visserligen kan jag mammas kontouppgifter, men det tror jag inte hon skulle uppskatta. Så då är jag tillbaks på ruta ett, no money.
Ändå kan jag inte låta bli att klicka mig in på alla shoppingsidor fast än jag inte har pengar att köpa något. Fast det är kanske lika bra ändå, för annars hade jag inte haft mycket pengar kvar ändå.

Nyårsklänning har jag redan hittat, tänker dock inte lägga ut en bild på den eftersom det verkar som allt jag vill ha och visar upp här kommer jag inte att få. Och denna vill jag verkligen, verkligen ha. Kan iallafall avslöja att den är från asos.com , min nya beroendesida för både underbara klänningar och SKOR!
En annan sida jag blivit smått förälskad i när det gäller deras skor är faktiskt - tro det eller ej - ellos.se!
Jag har varit inne och tittat och hittat minst 20 par jag hade kunnat klicka hem, utan problem! Det jag tycker bäst om med ellos är att alla deras varor varierar väldigt mycket när det gäller pris. Man hittar verkligen skitsnygga ankelboots under 500-lappen samtidigt som de har ursöta från Hush Puppies och underbara stövlar från björn borg som kostar över 1200 kr. Det finns helt enkelt någonting för alla och visar att snygga saker behöver inte betyda att det är svindyrt.

Alla skorna kommer från ellos.se och kostar 349 kr/st, förutom de sista (som jag förövrigt tycker är skitballa) som kostar 379 kr. Riktiga fynd, eller vad? Och det finns mer, underbara ankelboots, pumps och en massa. Har jag sagt att jag mer eller mindre älskar skor?


Sen gjorde jag misstaget att klicka på "nyinkommet" och hittade dessa bedårande stövlar från Björn Borg. 1 195:- går dessa på, tyvärr lite över min budget för tillfället, men visst är de fina?

nu är den beställd..

Så, nu kom jag underfund med hur löjligt mitt i-landsproblem var och tog ett beslut angående vilken mobiltelefon jag skulle ha, och det blev minsann en Nokia e71, den jag har velat ha hur länge som helst. Den är billigast och finns i lager till skillnad från HTC Touch HD som jag egentligen ville ha. Men den har inte börjat säljas än, och är dessutom drygt 2500 kr dyrare. Hejdå jacka, lixom.

Skynda dig hem till mig, snygging!

ingen fåne för mig..

Har ju skrivit innan att jag skulle få en iPhone av min pojkvän, men nu blev det inte så ändå. Vi hade beställt en från en kille på Teneriffa via eBay, men vi misstänker att vi och många andra nu blivit lurade. Det har tagit väldigt lång tid, först skickade han till fel adress, sen tog det lång tid innan han fick tillbaka paketet och kunde skicka det igen, sen hade han den, sen inte och en massa sådant. Vi fick iallafall pengarna tillbaka av honom. Det är så att om han får pengar insatta på hans kort och de stannar där i mer än 20 dagar eller ngt så får man "poäng", typ ränta på dessa. Så även om han sedan betalar tillbaka pengarna till de som satt in dem så tjänar han på att bara ha pengarna där, och antaligen har han inte haft några iPhones från början.

Sen finns det klart andra sätt att få tag på en iPhone. Jag kan köpa en och använda ett TurboSim och liknande, ett "extra" simkort man sätter på sitt eget som lurar telefonen och på så sätt kan man använda vilken operatör som helst. Men om jag nu ska ha en iPhone vill jag inte ha en som inte är helt upplåst, vill inte ha något som är halvdant. Det finns många funktioner som krånglar, täckningen kommer och går och det är inte så jag vill ha det.
Sen man kan alltid köpa en från Italien eller Frankrike eftersom de inte har operatörslåsta telefoner men det är ju inte så ofta som man är där och snurrar heller. Dessutom var det en kille som köpte en från Italien, sedan när han installerade en uppdatering i Sverige så blev telefonen låst till Telia. Även om det inte är lagligt för varken Telia eller Apple att låsa telefonen på detta sätt så var det ingen som tog på sig ansvaret.

Det verkar vara för mycket klydd med att få en iPhone att fungera som den ska utan att köpa den av Telia (Felia?) , så jag fick tyvärr lägga ner de planerna. :(
Tycker för övrgt att det är sjukt dåligt att Telia tar monopol på att sälja iPhones i Sverige, inte för att det är speciellt dyrt att skaffa ett abonnemang hos dem, men för oss som kanske redan har abonnemang hos någon annan operatör? Företagsmobiler och liknande, som inte kan "rå för" vilken operatör man använder. Ska jag behöva täckna ett nytt abonnemang som dessutom kommer bli dyrare att ringa med, plus att det blir dyrt att stå med två abonneman bara för att kunna använda telefonen jag vill ha?

Kanske dagens i-landsproblem, men egentligen har detta ganska mycket med politik att göra.
Jag menar, vad hände med marknadsekonomin och att inte ha monopol på varor och tjänster? Är det bra att man tar bort folket möjlighet att välja? Att inte längre ha en marknad som styrs av utbud och efterfrågan, där företag hela tiden måste konkurrera för att överleva? Konkurrens leder till ökad kvalité eftersom det är kunderna som styr marknaden.
En sak att ta monopol på starksprit, även om jag tycker detta är fel det också så finns det ändå en viss förståelse. Men på mobiltelefoner? Allvar?


Så nu har jag haft beslutsångest på vilken telefon jag ska ha istället. Nokia e71? HTC Touch Pro? HTC Touch HD (fast den kommer ju inte förrän om någon månad eller så)?

Lutar åt Nokian, men operativsystemet är så fruktansvärt tråkigt jämfört med HTC Pro. Billigare dock. Men tråkig.
HTC Pro är svinsnygg, perfekt, dock lite tjock och ganska dyr. Vilket innebär att jag måste lägga till pengar själv. Då kan jag inte köpa min jacka som jag gått och suktat efter.

Slutsats?
Jag måste skaffa mig ett jobb.

senaste från bloggtoppen,

Nej, ibland orkar man inte att fundera ut ett långt och genomtänkt inlägg som dessutom ska vara eget och nytt. Just nu är det så. Jag har huvudvärk så mycket jag har funderat idag, men ändå kliar det i fingrarna efter att få skriva av sig, så nu tänkte jag ploppa upp ett nytt inlägg om den senaste rubrikerna i den enorma bloggvärlden.

Aftonbladet har idag (?) publicerat en ny artikel om Blondinbella och om hennes extrema alkoholvanor. Troligtvis (enligt BB själv) är det mycket möjligt att det är en arg/avundsjuk/uttråkad läsare som ligger bakom ett anonymt tips till socialen, ett tips som alltid leder till ett samtal hem till familjen.
För det första; det är så fruktansvärt löjligt att anmäla Bella till socialen från första början. Tjejen fyller 18 om någon vecka och får då enligt lag köpa alkohol. Jag ska inte ljuga, jag följer denna blogg och anser att jag därför kan få ha en egen uppfattning om hennes alkoholvanor, som verkligen inte är något att göra en stor sak av. Vi snackar inte om en trasig, ung tjej som ränner runt på stan och är aspackad och stället till problem. Nej vi pratar om en om några veckor myndig kvinna som sköter sina studier bättre än någon annan jag vet, drivet två framgångsrika företag, bloggar mer än vad vissa sitter vid datorn samtidigt som hon har hand om olika projekt för att unga tjejer ska må bättre. Hon har dessutom flyttat hemifrån och bor för tillfället med sin sambo Nils, men ska snart köpa eget. Och ja, sen dricker hon ju ibland ett, eller i kanske rent av två hela glas vin till maten. Usch, fy! Anmäl till socialen!
Socialen gjorde dock även bedömningen att det verkligen inte handlade om något riskfall och gjorde därför ingen vidare undersökning. Tur är väl det. Hjälp de som springer runt nattetid på stan och spyr i en buske.
Jag tycker det är lågt av människor att komma med sådanna här uppsåt, speciellt när det inte ligger någon sanning bakom. Jag tror att Bella på många punkter har kommit längre och är mer vuxna i sitt beteende än många 25- kanske även 30-åringar.

Jag är verkligen dålig på att hålla mig till ämnet, det var ju aftonbladet det skulle handla om. Sättet Karin Lindblom och Simon Andrén är öppet anklagande och jag förstår att Bella tar illa upp. Rubriken "Blondinbella dricker mer än en vuxen" är ett billigt sätt att locka läsare samtidigt som man faktiskt utnyttjar denna unga, "ovuxna" tjej. För det framgår ju klart och tydligt i artikeln som skrivits att Bella inte är vuxen. Är det då rätt att utnytja henne för att hon är en "kändis"? Mitt svar; nej.
Media får börja ta sitt ansvar, trots att de bara återger en historia och påstår sig inte själv tycka och skriva en massa saker, utan publicerar bara vad andra har sagt, så är sättet de skriver och har utformat hela artikeln inte ett dugg opartisk och inte speciellt neutral. Skärpning Aftonbladet!

Bild printad från artikeln som ni finner här.

Att Bella sen får en massa kommentarer som anklagar hennes föräldrar för det faktiskt är MOT LAG att låta henne dricka och påminner henne om att lagen gäller även för henne är ju bara pinsamt. Uppenbarligen kan ni inte ha läst artikeln speciellt noga, om ni ens gjort det alls. Aftonbladet har bifogat en liten ruta som redogör vad som gäller enligt alkohollagen. Det är INTE förbjudet för föräldrar att servera ungdomar alkoholhaltiga drycker, så länge det är i måttlig mängd. Det är däremot förbjudet att ge bort, dvs köpa ut alkohol till minderåriga som ej uppnått kraven.
Det står ingenstans att det är förbjudet att konsumera alkohol, däremot får man inte köpa innan man uppnått en viss ålder. Sen har jag inte studerat lagboken speciellt noga på senaste.

Är det bara jag som reagerar?

Mitt i hela den finansiella krisen och världens ekonomiska sammanbrott så finns det andra stora händelser i vårt land som tyvärr hamnar lite i skymundan. Ett av dem hade jag tänkt ta upp idag, det är verkligen inget nytt ämne, men just nu känns det väldigt aktuellt och det förvånar mig att ingen av de stora bloggarna tagit upp någonting om detta.

Igår fick Anders Eklund sin dom. Han döms för att ha fört bort, våldtagit och mördat tioåriga Engla Höglund men döms även för att ha våldtagit och mördat en 31-åriga Pernilla Hellgren för 8 år sedan och straffet blev som väntat, livstids fängelse.
Det är här jag får problem. Livstids fängelse i Sverige är egentligen inte livstids fängelse, iallafall inte i alla lägen. Livstidsdömda fångar har efter att ha avtjänat straffet i 10 år rätten att lämna in en ansökan om benådning. Om den beviljas har tingsrätten rätt att omvandla straffet till ett tidsbestämt fängelsestraff på minst 18 år. Även om det inte är en garanti att bli beviljad nåd så blir jag så förbannad att det ens är en möjlighet.
Människor som döms till livstids fängelse har ingen rätt att få släppas ut igen. Detta är inte några småbrottslingar som hamnat lite snett i tillvaron, utan detta är våldtäksmän och mördare. Folk som är fullt kapabla att iskallt ta en annan människas liv. De har för guds skull inte ens en psykisk störning att skylla sitt beteende på.

I Sverige har vi inte dödsstraff, vilket jag tycker är rätt. Dödsstraff är inte ett rimligt straff, eftersom man inte kan straffa en orätt med en annan orätt. Lite Sokrates över det hela, men ja. Om vi tycker att det är rätt att "avliva" en människa på grund av att denna i sin tur har tagit livet av någon annan är motsägelsefullt. Man kan inte bygga ett samhälle på ett tankesätt som menar "öga för öga, tand för tand." Ska vi då våldta våldtäksmannen och misshandla misshandlaren? Kan verka lockade, men i längden inte hållbart.
Nej, istället tycker jag att livstid är bra, men det ska alltid, och då menar jag ALLTID, vara livstid. Inte så illa i Sveriges fängelser kanske, som har ganska hög standard, men meningen med detta är att de avtjänar ett fängelsestraff med vetskapen att de aldrig kommer släppas ut igen. För varför skulle de?
För de har varit skötsamma i fängelset? För att de har bättrat sig, för att de ångrar sig? Förklara det för offrets anhöriga.

Anders Eklund har tidigare dömts för många andra brott, de flesta är sexrelaterade, och har redan avtjänat några år på kåken för våldtäktsförsok och misshandel. Han erkände att han både har våldtagit och mördat Pernilla och Engla. Han accepretar sitt straff eftersom han inte tänker överklaga. Han är dessutom psykiskt frisk. Det sista är nog det som är mest skrämmande. Inte för att en psykisk sjukdom på något sätt rättfärdigar ett brottsligt beteende, men det ger ändå någon sorts förklaring till varför saker händer. Trots att han är fullt frisk ska han under den första tiden att få behandling, enligt Metro för att han ska lära sig ånger och empati. Ursäkta, om man är en 42-årig sexförbrytare tror jag att det är lite sent att lära sig att ett sånt här beteende är fel!

Jag tror och hoppas innerligt att Anders Eklund och män som honom aldrig kommer att bli benådade. Om man som fullt frisk samhällsmedborgare är kapabel att våldta och mörda unga kvinnor, ibland även barn som i praktiken är helt försvarlsösa, om man som människa anser sig ha rätten att inte bara en utan flera gånger utsätta andra människor för detta enorma lidande och om man anser sig ha rätten att beröva andra människor livet, då har man för länge sedan förbrukat sin rätt att leva i frihet.



Engla Höglund(bild hämtad från google.com) & Pernilla Hellgren (bild hämtad från google.com)

Egentligen skulle jag haft en bild på Anders Eklund, men jag ångrade mig. Jag äcklas, eller möjligtvis känner rädsla för denna man och väljer därför att inte ha med en bild honom.



Edit: Kände att jag var tvungen att förtydliga mig lite. Jag menar inte att alla som döms för mord ska spärras in resten av deras liv. Man måste alltid ta hänsyn till den specifika situationen. Bara för ett brott rubriceras som mord betyder det inte att det är hela historien. Detta förstår jag också och det är inte det jag menar och jag hoppas det framgår om man läser texten noga.

Det jag stör mig på mest är nog att man kallar det livstid trots att det finns chans att man kan släppas ut tidigare. Livstids fängelse ska betyda att han straffas genom att berövas sin frihet resten av sitt liv. Inte tills man ångrar sig. Och om det nu ska finnas en chans till benådning, kalla det inte livstid. Ge dem isåfall 80 år och chans till benådning efter 20, eller liknande. Men kalla det inte livstid om det finns minsta möjliga chans att bli frigiven tidigare. Rent mentalt tror jag att det måste få finnas ett straff som heter livstid, och om man får det finns det ingen chans till frigivning.

definiera 'riktig?'

Jag råkade tjuvlyssna på ett samtal när jag satt på bussen hem igår, och ja jag vet att det är fult att lyssna på andras konversationer, men helt ärligt så får man skylla sig själv om man sitter och pratar sådär halvhögt på en fullproppad buss.
Det var en kille och en tjej, kanske i 17-årsåldern eller liknande, de satt på sätena bakom mig så jag vet inte exakt vem de var heller. Men sak samma, det spelar egentligen ingen roll. Men jag kan gissa (om jag nu får generalisera trots att jag klagar på alla andra som gör det) att de klädde sig lite smått alternativt. Inte sådär överdrivet, som trasiga strumpbyxor i ceriserosa och neongrönt, men jag tror att de hade en liten indie-look. Typ slitna converse & jeans-looken. Men tillbaks till det jag skulle skriva.

De satt och pratade om musik, och det var nog egentligen därför jag blev nyfiken från första början eftersom jag tycker det är ett roligt ämne och det är ganska underhållande att lyssna på vad folk har för åsikter om musik. Jag förstod just på deras samtalsämne och med tanke på vilka band de nämde att de var just lite indie/alternativa av sig. Sedan sa de en sak, som jag hört så många (inklusive mig själv för några år sedan) men aldrig riktigt brytt mig om.

"Jag förstår inte mig på folk som lyssnar på radio dag ut och dag in. Det är ju inte ens riktig musik"

Vem är det egentligen som bestämmer vad som är riktig musik?
Jag brukade också tycka att det var tvungen att finnas en viss äkthet hos artisten för att musiken skulle kunna räknas som riktig musik, och en del av mig trodde nog att jag fortfarande tyckte det. Men när jag funderade i ösregnet på vägen hem kom jag helt plötsligt på att det inte spelade så stor roll längre. Jag tycker inte att bara för det inte är egenskriva texter så ska det inte ifrågasättas om det är riktig musik, möjligtvis ett äkta artisteri, men musiken är lika äkta oavsett vem som skrivit eller producerat den.
Vissa kräver att allt måste vara så eget och så långt ifrån mainstream för att kunna kallas äkta att de inte bryr sig om musiken egentligen är bra eller inte. Jag erkänner att även jag är lite konstig när det gäller musik. Jag vill också gärna ha det där lilla och speciella, det där egna och undviker ofta det massproducerade men ofta är detta för kvaliéen på det massproducerade inte är lika hög. Men även jag som har mitt hjärta hos rocken kan erkänna att jag i somras satt och sjöng Cris B som en galning. Och jag gick igång på house..

Riktig musik är för mig något som framkallar en känsla av något slag och är väldigt olika för alla. Sak samma om det är rock, pop, indie, opera, r'n'b, hiphop eller what ever, sluta hänga upp er på vilken genre det tillhör, det är inte så viktigt.
Så länge en låt eller en artist framkallar någon sorts känsla och ger en form av reaktion så är det riktig musik. Så länge låten ger dig någonting, får dig att fundera eller gör dig så glas att du inte kan sitta still så spelar det ingen roll vem det är som sjunger eller vilken genre det tillhör.

Sålänge det framkallar en känsla så är det riktig musik, sak samma om det för dig är bra musik eller inte. Det är fortfarande musik.

Sen om det är bra musik är en helt annan diskussion..

it's just a cheap shot..

Sådär ja, som den fattiga studenten som jag faktiskt är så tänker jag sjunka under min värdighet och börja tigga för pengar. Vem vet, det kanske funkar?
Nej, jag hade inte planerat att ställa mig på Gustav Adolfs torg med hundvalpsögon eller ställa mig på gatan och börja spela dragspel, för helt ärligt är jag nog inte bra på något av det.

Nej, jag tänkte testa på det här med alla dessa gratissidor som erbjuder pengar och presentkort om man lyckas värva lite folk. Och nu antar jag att jag sjunker i mångas ögon, folk trodde kanske jag var bättre än så, att jag va en annorlunda bloggare, inte så billig som de flesta andra. Jag tänkte samma sak själv. Jag avskyr och ser i hemlighet ner på folk många som skickar runt dessa värvningslänkar. Men jag är nog fan lika billig jag med. Ibland iallafall.

Men hey - jag erkänner åtminstonde det!

Går det åt helvete så kan jag alltid se det som ett experiment. Om det funkar att vara en liten anonym bloggskit från Skåneland, eller om man måste bo i hufvudstaden och heta Kissie.


Well, det är upp till er, men om ni vill får ni gärna vara lite generösa och klicka här för att hjälpa min stackars ekonomi.

tröttheten smyger sig på en

Det är inte alltid man orkar fördjupa sig i diskussioner eller fundera ut lösningar på världens problem. Nej, ibland blir man bara så förbannat trött på alla korkade människor. Då försöker man lägga bloggen åt sidan, för man orkar ju inte tänka, man orkar inte fundera eller filosofera. Men vad händer då, jo man saknar att skriva. Man saknar att tänka djupt och fundera på livets mening eller what ever.

Fast ibland så vill man bara strunta i att man saknar det. För man orkar ju faktiskt inte.

när slutade fotboll att handla om fotboll?

Igår var det fotbollsderby mellan Malmö FF och Helsingborg. Själva matchen är ingenting som intresserar mig speciellt mycket så det är inte det jag hade tänkt att mitt inlägg skulle handla om utan jag tänkte ha upp en annan viktig sak som egentligen, om man tänker efter, inte alls har med fotboll att göra. Jag pratar om dessa fotbollshuliganer.

Och man hade ju kunnat tro att fotbollshuliganer har med fotboll att göra men faktum är att det som dessa huliganer håller på med handlar inte ett dugg om fotboll. Misshandlingar, bestämda bråk (de bestämmer alltså en tid och plats där de samlas för att slåss, ofta efter matchens slut. Likt en scen från The Patriot.) och vandalisering. Sen att de flesta är packade som as för att de hinkat i sig alldeles för mycket öl på för få timmar gör saken bara ännu värre. Snälla, förklara för mig vad detta har med fotboll att göra?

En kvinnlig lokförare som väntade på Centralstationen i Malmö blev enligt Sydsvenskan bränd i ansiktet av en smällare av något slag när ett gäng supportrar rusade ut ur tåget från Helsingborg. Den flög mot kvinnan som lyckades slå iväg den så den inte small på henne. En olycka? Ja, det var det nog. Men trots att det var en olycka och att de förmodligen inte hade någon avsikt att skada kvinnan så är det ändå så att deras våldsamma beteende är en fara för alla som råkar befinna sig på samma plats.
Skit samma om det var menat eller inte, vem fan kommer på tanken att tända smällare på väg ut från ett tåg?
Vad hade hänt om det hade varit en äldre människa? Eller ett barn i en vagn? Vem hade tagit på sig ansvaret? Den som tände smällaren? Jag tvivlar på det.

De kan hålla sig till sina tidsbestämda bråk på sina avskilda platser. Fine, åt dit och puckla på varandra hur mycket ni vill, det skiter jag blanka fan i. Men håll det där, skapa inte otrygghet hos varenda människa som råkar befinna sig i er närhet och sen gå där ifrån utan att bry sig. Jag vägrar att känna mig otrygg i min egen hemstad på grund av en jävla sport.
Det är inte roligt, det är inte tufft och det är inte acceptabelt. Det har fan gått för långt!

Någonstans måste man börja ta sitt ansvar och stå för sina handlingar och vad ens beteende har för konsekvenser. Är det verkligen värt att riskera att andra människor kommer till skada på grund av ett fotbollslag, en jävla fotbollsmatch? För att någon råkar hejar på ett annat lag?
VÄX UPP FÖR FAN!


Jag försökte att skriva detta utan en massa svordomar, men det gick helt enkelt inte. Jag försökte skriva på ett lugnt och moget sätt, sådär vuxet. Att inte blanda in för mycket ilska i orden utan gömma det lite sådär snyggt på ett moget skrivsätt. För att man ska bli tagen på största allvar ska man skriva med så mogen och korrekt svenska som man bara kan. Men denna gången gick det inte, det gick inte alls. Jag kan inte låtsas som att jag inte är arg när jag skriver detta. För det är jag. Så in i helvete.

måndag innebär bra tv

Det är så skönt nu efter helgen att komma hem, sjunka ner i soffan med datorn i knäet och bara ta det lugnt och vänta in alla bra tv-program. Det ger en lugn känsla samtidigt som man har något att se fram emot, man har något att göra och behöver inte känna sig stressad av att man inte tar vara på kvällen tillräckligt.
Så kvällen har som sagt spenderats i soffan. Fixade lite käk och åt samtidigt som jag tittade på den första kvalrundan av Idol och spelade in Top Model. Ang Top Model vet jag visserligen redan vem som vinner trots att jag inte sett säsongen, men det gör det inte mindre kul att kolla på ändå. Enligt mig vinner inte rätt person men det är en annan femma.
Men tillbaka till Idol.
Jag blir alltid lika arg när jag tittar på det, oavsett om det är den svenska versionen eller American Idol, så jag antar att det har med produktionen att göra. Varje gång någon får dålig kritik så ska programledaren (i detta faller Jihde, som förövrigt äntligen har fått en makeover - grattis!) alltid komma med dumma kommentarer som att man borde avskaffar juryn osv. Och jag vet, det är nog egentligen inte Jihdes fel eftersom det säkerligen står i hans manus eller de direktioner han får inför inspelningen, men allt blir så himla töntigt när de ska försöka släta ut det på ett väldigt oproffsigt sätt, speciellt nu när juryn faktiskt ger konstruktiv kritik på ett proffsigt sätt. Till skillnad från den gamla juryn så ger den nya faktiskt kritik på ett bra sätt, utan att driva med personerna i frågan och jag tycker det är så töntigt när alla buar och klankar ner på juryn. De gör sitt jobb, kritiken som de ger är för att de vill förbättra artisten i sig, inte för att vara taskig. Att Jihde sen uppmanar att man ska strunta i den negativa kritiken är bara töntigt, jag tvivlar på att det känns bättre för personen i fråga när någon försöker släta ut något negativt om ens uppträdande. Falsk medkänsla, finns det något värre? Speciellt när det är så genomskinligt.

Ännu värre är det ju efter att man har sett American Idol, där programledaren Ryan Seacrest har en fejkad fight mellan sig själv och juryn, speciellt Simon Cowell. Är det inte mer än töntigt när den svenska upplagan av samma program kör exakt samma upplägg?
Det är seriöst en seriös tävling om att få jobbet som popstjärna, är det någonting som är dåligt så låt de ta kritiken på allvar och ge dem chansen att förbättra sig själva. Om de vill lyckas inom popvärlden måste de ta och lära sig sånt här redan från första början. Och visst förstår jag också att Jihde till viss del leker pajas för att lätta upp stämningen och få artisterna att känna sig bättre, men håll det på en lagom nivå. Det hade räckt med att han hade sagt något med att han inte håller med det juryn tyckte, men att gå till överdrift och föreslå att de kanske borde avskaffa juryn gör nog saken ännu värre. Som sagt, den falska medkänslan lyser igenom så tydligt och blir bara pinsamt och jag tror att den hade fått mig att känna mig ännu sämre.

Annars, Alice och Linda var bäst av tjejerna ikväll. Jessica Simpson lool-a-liken (Victoria?) och Jenny var sämst, mkt pga att he helt enkelt var ointressanta. Dessutom är jag inget fan av att man börjar pang-boom mitt i refrängen med för hög tonart - blir så jobbigt att höra en hel låt i samma tonläge. Då kvittar det hur bra man egentligen sjunger.

and by the way..

Och just det, jag har världens mest generösa pojkvän som har gått och beställt en iPhone till mig i födelsedagspresent, hur snällt är inte det? Fast jag tycker att det känns så dumt att ta emot så dyra presenter av honom, så vi sa att jag köper den för lite minde än halva priset. Känns bättre i magen då.
Eftersom jag har Telenor FastPris Företag då jag är mer eller mindre anställd på mammas företag (iallafall på papper, tanken är väl att jag ska börja jobba där så småningom, men ja.) så har jag världens bästa abonnemang och aldrig att jag tänker säga upp det. Men eftersom Telia har ensamrätt på försäljning av iPhone i Sverige så går det ju inte riktigt ihop, så Jonte beställde en från Teneriffa, upplåst och allt. Förhoppningsvis kommer den redan denna veckan, annars kommer den nästa.
I'm so happy!

skynda dig nu snygging!

whats this shit about?

Jag slutade ju blogga i somras men kände hela tiden att jag saknade skrivandet och ville börja igen och då började jag fundera på vad min blogg egentligen ska handla om. Detta är någonting jag tänkt mer på under helgen som varit.
Jag vill inte bara att min blogg ska handla om vad jag gör på dagarna, jag vill att den ska vara lite djupare än så. Samtidigt vill jag kunna skriva meningslösa inlägg utan att det på något sätt gör bloggen mindre läsvärd. Samtidigt känner jag att det inte spelar någon roll eftersom jag tvivlar på att någon ens läser den tillräckligt mycket och med tillräckligt mycket intresse för att det ska ha någon betydelse.

Jag vill skriva om allvarliga samhällsproblem, kunna använda orden för att utveckla skrivförmågan men även mitt tänk. När jag skriver är det ofta som jag för diskussioner med mig själv och det är genom detta jag känner att jag lär mig saker. Både om allmänna problem och om mig själv.
Samtidigt tycker jag det är otroligt kul med mode och kläder. Eller egentligen inte så mycket mode utan mer kläder. Jag tycker det är kul att uttrycka sig själv och sina känslor och sitt humör genom kläder och stil. Det är egentligen inte så ytligt som många tycker, det är mer ett sätt att uttrycka sig, samma som att vissa uttrycker sig i tal eller skrift så gör många det när det kommer till kläder och personlig stil.
Fast allt det som brukade vara personligt och klassas som egen stil finns nästan inte längre. Nu är alla mer eller mindre egna och det är svårt att visa sin personliga stil när den är så lätt att få tag på. Jag brukade tycka det var roligt att vara ute och annorlunda, men helt plötsligt blev det inne att vara ute, och då var det inte lika kul att vara ute.

Det var när jag läste bloggar som ifrågasatte viktiga frågor och tog upp allvarliga saker som jag kände ett starkt sug på att svara dessa bloggare genom att blogga om själv. Jag kände att många tänkte helt fel och jag ville bara ge långa svar tillbaka, men man är lite osynlig i bloggvärlden om man inte har en egen blogg.
Samtidigt älskar jag kläder, skor, jackor, väskor.. you name it! Så att det inte skulle vara en del av bloggen känns för mig lite konstigt.

Men kan man skriva en blogg som ena dagen handlar om samhällsiaktagelser och problem och andra dagen handlar om mode och dagens outfit? Går det att vara en allvarlig frågeställare som är intresserad av något så ytligt som kläder?
Well, jag tänker nog göra det iallafall.

hangover,

Jag kan ju börja om att varna för att nu kommer ett långt inlägg och en väldigt detaljerad version av kvällen igår. Om ni inte vill eller orkar läsa, så gör inte det.


Ja, vad ska man säga om kvällen igår? Galen är nog ett passade ord.

Det började bra med att vi åkte ut och skulle förfesta hos Eric. Kom dit som ensam tjej med 7 killar, vilket inte är mig emot på något sätt visserligen då jag inte har något problem att vara den enda tjejen i gänget. Cool kille med långt hår, liksom.
Men efter ett tag kände jag mig lite väl utanför i deras killsnack, och trots att de var så snälla och lät mig välja vart ända samtalsämne så saknade jag lite tjejer vid bordet och som tur var så kom det en taxi med 4 vrålsnygga tjejer. Även Anna kom, min älskade Anna som har övergett oss alla för att göra lumpen. Hur coolt är inte det?

När alla kände sig lagom redo så stack vi in till stan och till Crown där det firades med både dricka och dans. Jag vet dock inte vad jag gör för tiden går så himla fort och jag tycker inte jag gör så mycket alls, men helt plötsligt var klockan iallafall två och Alex&Amanda skulle hem. Följde dem ner med hissen då jag kom på att jag inte sett Jonte på ett tag. Ringde honom och det visade sig att han redan stuckit och var på väg till Slagt, vilket gjorde mig skitförbannad. Jag hatar känslan av ensamhet, och trots att jag va på ett proppfullt uteställe med hur många personer som jag känner som helst, så blev jag arg när han stack iväg utan mig. Jag hade kanske också velat sticka dit?
Fast nu var det ju så att jag va skittrött och kände inte alls för att dra till Slagt själv, så jag bestämde mig för att ta sista bussen hem. Gick tillbaka in och hämtade min jacka, då jag träffade Linda, som blev förbannad och skulle dra med mig till Slagt.
När vi väntar på jackorna kommer Jonte tillbaka och vi tre hoppar in i en taxi tillsammans med Frillan och vi åker mot Slagt. När vi ska betala ber vakten mig att först hänga in min jacka, annars blir jag inte insläppt. Ber de andra att vänta på mig och vänder sedan och hänger in min jacka och när jag kommer tillbaka har alla gått. Gick in och försökte leta upp de andra på dansgolven eller vid någon av barerna men hittar ingen. Försöker ringa Jonte som inte svarar då jag plötsligt ser honom på ett av golven med telefonen mot öran. Bra, han försöker ringa mig tänkte jag och blev lite gladare. Springer efter honom för han ska se mig, snubblar och ramlar rätt ner på golvet. Kommer på fötter och får kontakt med Jonte som inte alls försökte få tag på mig utan sin kompis Peter. Jag berättade att jag va sur och hade ont eftersom jag ramlat och tappat bort alla, då han pekar vart Linda är sen är han också borta. Och ja, jag va själv igen.

Visserligen är detta inget ovanligt, jag brukar alltid tappa bort alla jag känner oavsett hur många jag känner på stället, men denna gången var det annorlunda. Det var meningen att det skulle vara min kväll, vi alla skulle fira mig, och helt plötsligt stod jag ensam på Slagt fastän jag inte velat gå dit från första början. Kanske är det egoistiskt och kanske var jag barnslig men jag blev skitförbannad och bestämde mig för att sticka så jag skulle hinna med sista bussen. Ringde Jonte som kom dit och så började bråket, för mycket alkohol gör att varje liten skitsak blåses upp och blir tusen gånger större än vad de hade behövt bli. Och ja, kanske var det mycket mitt fel, kanske var jag onödigt barnslig men jag kände mig bara så obetydlig. Och det var mina känslor som kom ut, i form av ordbajs och skrik.

Efter en timmes skrikande där inne gick vi ut då vakterna sa till oss att vi kanske skulle ta det någon annanstans, så vi satte oss utanför och fortsatte bråkandet. Efter kanske en halvtimme där så orkade vi inte gråta och skrika på varandra och blev sams och gick för att ta bussen hem. Klockan var halv fyra, vår buss gick 07:23. Ringde Rogge och mötte honom på Gustav, käkade nattmat innan vi gick upp till Rogge och sov ruset av oss. Vaknade på morgonen med världens segaste bakfylla. Inget illamående, ingen huvudvärk. Bara en seg känsla som fyllde hela kroppen.

vi på förfesten, innan kvällen spårade ut.

Har sovit bort större delen av dagen, och känns som jag kommer sova bort större delen av kvällen också.

utgång på ingång,

Det här har jag på mig ikväll

Grönblå oversize tshirt från Monki, svarta ski-pants från H&M, svart bolero/kort jacka i skinnimitation från VeroModa, blommig sjal från H&M och svart väska från Monki. Sminket kommer vara svarta sotade ögon med inslag av blågrön ögonskugga. På fötterna, självklart mina nya killerheels från DNA.

Nu måste jag kila, annars vet jag en st pojkvän som kommer bli grinig på att vi inte hinner äta och därför missar bussen. Ikväll ska jag ha roligt!

ännu mera shopping och solsken,

Idag ställde jag faktiskt klockan och gick upp, egentligen för att jag skulle till skolan och skriva ett prov i naturkunskap, men detta kom jag på igårkväll klockan halv ett. Jag letade förgäves efter min naturbok, men utan resultat och det kändes inte särskilt lönt att åka till skolan och skriva ett prov när man inte har förberett sig någonting alls Så jag struntade i det. (Jag gör nog sådär ganska ofta, vill helst inte göra någonting alls om jag inte vet att jag kommer göra det bra. Lite sådär hellre hålla käften och låta folk tro att man är dum i huvudet än att öppna munnen och bevisa att de har rätt. Men det kan vi återkomma till en annan gång..)

Iallafall så struntade jag som sagt i att åka till skolan, men jag betsämde mig ändå för att åka upp till stan. Lade undan ett par skor igår eftersom vi inte hann bort på Triangeln så tänkte åka och köpa dem idag och även passa på att ta en fika med Alex, Linda och Elin.

Sagt och gjort, mamma körde mig upp till stan och till pappas jobb där jag fick födelsedagspengar (annars blir det svårt att köpa skor liksom)
Sedan gick jag till E-house och träffade ovannämnda tjejer. Efter en halvtimme ungefär stack Alex och Linda iväg och kvar satt jag och Elin och njöt i solskenet. Gud vad det var varmt i Malmö idag, helt sinnes!
Anyway, jag och Elin har kommit på hur lika vi är varandra. Båda heter Elin, är små och smala, bor på näset och har skilda föräldrar. Båda våra mammor har även egna mäklarfirmor. Rätt lustigt att det finns så många likheter i livet.

Efter en stund kom Jonte upp till stan och vi tre gick en runda på stan. Köpte mina skor som jag lagt undan, ett par vita Fred Perry i skinn som är ganska lika den nya modellen av Converse, ni vet den med låg sula? Jag hade egentligen tänkt köpa Conversen, men de vita skinnskorna i min storlek är helt slut i halva Sverige, så försäljaren inne på Radical tipsade mig om att Fred Perry hade en liknande sko som faktiskt var bättre och skönare, och eftersom de kostade lika mycket så fick de följa med mig hem. Slänger upp en bild här nere så får ni se själva.
Köpte även ett par trosor på H&M och en oversize tshirt i en härlig grönblåturkos färg från Monki.

Skor i vitt skinn från Fred Perry, 899:- Radical Sports

Nu är det dags att hoppa in i duschen för att sedan göra sig i ordning för en utekväll, ska fira min födelsedag på Crown med härliga människor. Hörs!

lite nytt i garderoben..

det blev lite shopping idag trots allt..

Bild 1
Ribbade linnen i längre modell från VeroModa. Perfekta att ha till ett par strumpbyxor eller under favoritkoftan & de kostar bara 59,95:-/st så man har råd att köpa mer än ett. Jag köpte ett vitt, ett svart, ett senapsgult och ett rostrött. Härliga färger att ha i höst!

Bild 2
Svart kjol med hög midja från VeroModa. Ganska enkel men med snygga detaljer såsom sömmar som gör att kjolen sitter hur snyggt som helst! 199:-

Bild 3
Ribbad, långärmad tröja i längre modell, från VeroModa. Köpte en snygg mörk blå/grå färg som jag tycker är skitsnygg. Det är inte så mycket färg, men ändå lite variation från de vanliga svarta, gråa och bruna höstfärgerna.

Bild 4 Ski-pants från H&M, köpte ett par svarta och ett par beigea. Snyggt att ha med ett långt linne och converse, ankelboots eller stövlar. Oändliga kombinationer!
Strumpbyxor från H&M, ett par svarta lite tunnare som är ribbade/randiga i stickningen vilket gör de lite roligare än vanliga svarta och ett par gråa med inslag av lite "färgstänk". Tänk gammaldags vaniljglass.

Torgvantar/armvärmare från Indiska. Otroligt sköna och jag gillar att fingrarna är öppna, det finns inget värre än att försöka leta upp något i väskan utan känseln i fingertopparna.

Svart sjal med blommor, från H&M. Lite gammaldags/broderistuk över denna. Sådär snyggful tycker jag, till en skinnjacka och basic outfit är den hur snygg som helst!

Ögonskugga från H&M i e snygg mörkblå färg med lite glitter i. Snyggt att sota ögonen och blanda den svarta med lite mörk färg för att få ett intensivare resultat.
Pensel för att applicera ögonskuggan
Ögonbrynsfärg, refill. För att slippa måla i brynen varenda morgon.
Silikoninlägg, så kallade partyfeets för högklackade skor. Minskar belastningen på fotsulan som uppstår när man går i högklackade skor.







Bild 5 & 6
Grå kofta i längre modell från Indiska. Det går inte att fånga hur söt denna koftan är i verkligheten, bilden gör den verkligen inte rättvis. Den är finstickad och lite "finare" än en tjock kofta och har små detaljer som gör den liter mer speciell, t.ex. de söta fickorna.

Bild 7
Bruna ankelboots i skinnimitation med broderi från DNA. Söta ankelboots att ha både till fest och till vardags. Kan tänka mig att de är riktigt fina när de är lite slitna och ser lite äldre ut, lite second hand trots att de inte är äkta skinn. Till ett par gråa knästrumpor och en fin höstkappa är de väldigt fina!

Bild 8
Svarta ankelboots från DNA. Av allt det jag köpte är detta mitt favoritköp, utan tvekan! Råcoola ankelboots med en rejäl klack, relativt höga men har inbyggd/insydd platå som gör att de ser högre ut än vad de är. De är otroligt tajta och ganska svåra att få av och på sig, men när de väl är på sitter de underbart, och resåren gör att de följer foten när man går vilket gör de sköna och lätta att gå i. Jag blev såld!

Köpte även en mössa, men den har jag inte bild på. Men det kommer nog när den kommer till användning!

in a hurry,

Sådär, nu är jag hemma efter en heldag på stan med mamma som, som vanligt, passade på att skämma bort mig lite extra - jag fyller ju faktiskt år! :)
Vi handlade en massa basplagg såsom linnen, strumpbyxor, tröjor, koftor, lite smink, vantar, en mössa och en sjal och såklart skor!
Ska försöka att lägga in lite bilder senare ikväll, just nu har jag bråttom för jag ska iväg till stallet, jo för självklart ska jag fira min födelsedag på hästryggen, slitandes och svettandes. Men som sagt, att fylla 19 är verkligen ingen big deal alls, så varför inte fortsätta som vanligt? Firandet tar vi imorgon, så det är helg!

Men som sagt, försöker att lägga in lite bilder senare ikväll. Innan stallet ska vi en snabbis inom en släkting som ville ge mig en liten slant, som hon så gulligt uttryckte det, och ska jag vara ärlig så är jag behov av pengarna.

körlektion och födelsedagsshopping

Yes, idag är det den dagen - min födelsedag, och jag fyller nog det absolut tråkigaste, 19. Hur det känns? Inte ett piss. erkligen ingen skillnad alls.
Att fylla 19 är väl ungefär som att borsta tänderna eller går på toa, det är något man gör men inget som är något märkvärdigt alls. Iallafall ska dagen spenderas på stan med min kära Mami och trots att jag redan fått min present i form av en resa (+ fickpengar) till Alanya för en månad sedan så har vi bestämt oss för att boka in lite höstshopping just idag!

Så, nu är jag på väg till körskolan för en dubbellektion innan jag som sagt ska ta bussen upp till stan och möta mami.


E.

lite mer grått, tack!

Idag satt jag och en vän och fikade och funderade ett tag när vi kom in på ämnet sex och kom fram till att vårt samhälle inte tillåter kvinnor att njuta av sex om de inte är i ett förhållande. Jo, jag vet att det är ett uttjatat ämne, men trots att det finns så många som har diskuterat det så blir det aldrig en förändring.
Om en kvinna har sex med många olika män så brukar folk vara snabba att döma och det kommer ofta kommentarer om hur synd det är om den här kvinnan. Nej, hon kan ju inte ha haft det lätt. Dessutom har hon väldigt dåligt självförtroende och självkänslan är i botten. Ja, stackars kvinna som måste bekräfta mig själv genom att låta andra utnyttja hennes kropp..

Hallå ja?
Varför är det inte tillåtet för en kvinna att njuta av sex om hon inte är i ett förhållande? För om hon väl gör det, har sex med olika män för så stämplas hon automatiskt som en slampa, eller en kvinna med låg självkänsla.
Det finns säkert de kvinnor sm har låg självkänsla som söker bekräftelse hos andra genom att hoppa runt från man till man, men detta behöver inte alltid betyda att kvinnan mår dåligt på något sätt. Varför kan inte en kvinna njuta och ha sex som en man utan att få en trashig stämpel?
Samma som att människor som kan tänka sig att göra en skönhetsoperation inte känner sig trygg i sig själv. Är man blond så är man korkad. Har man rika föräldrar så är man snobb och inte rätt att uttrycka sig i politiska frågor (ex Blondinbella). Varför måste allting vara så himla svart eller vitt?
Bara för man kan tänka sig skönhetsoperationer så måste inte detta betyda att man har dåligt självförtroende eller låg självkänsla! Man kan vara världens säkraste person och ändå vela göra en fysisk förändring på sin kropp. Det måste inte vara det ena eller det andra, det kan vara både och.

Vi är alldeles för snabba att sätta stämplar på folk och stoppa ner dem i fack. Jag vet, jag gör det också! Det går lite på automatik, man läser av människor och automatiskt bildar sig en uppfattning. Sedan placeras de i fack, omedvetet eller medvetet. Som sagt, jag gör det också ibland. Dömer folk lite för snabbt kanske. Men jag jobbar för att försöka bättra detta.

Snälla folket, våga se lite mer nyanser och inte bara svart eller vitt!

miami ink'

Sitter just nu och kollar på gamla avsnitt av Miami Ink på Discovery channel och är helt fängslad!
Jag är väldigt både och när det gäller tatueringar, och ja trots att jag själv har en i nacken. Tatueringar är en sak som kan vara otroligt snyggt och uttrycksfullt - om det görs av en duktig tatuerare samt att den hamnar på rätt person, annars kan jag faktiskt tycka att det kan se rätt trash ut.
Men dessa killar är inte bara vanliga tatuerare, nej, de är konstnärer! För det de gör, det de lyckas skapa med sina fantastiska bilder och teknik är konst! Kroppskonst!

Kolla bara på Lloyd Banks ryggtavla, "Rotten Apple"? Ritad och tatuerad av Chris Garver, Miami Ink Tattoo
(bild tagen från ratemyink.com)

Det är ju inte utan man blir sugen på att göra en till, en större denna gången. Men, jag har varken hittat rätt motiv eller rätt tatuerare till att göra den är, så det får helt enkelt vänta. Eller så förblir det en dröm.

höstlöften och högklackat

Som sagt - höst för mig betyder förändring.
Jag ska på allvar ta tag lite mer i mitt liv, och denna gången ska det inte bara vara tomma ord och löften, nej nu jävlar ska det bli bättring!

Jag skippar nyårslöften och inför höstlöften istället, jag går ju faktiskt i skolan och då börjar allting till hösten. Det är nu jag finner inspiration för att förbättra mig själv och få ut det mesta av mitt liv och min vardag. Några viktiga löften, eller mål jag ska sträva efter att t.ex. att börja träna (min kropp behöver bygga lite muskler för att inte rasa samman helt), fixa upp mina betyg i skolan, en sak som är ganska lätt bara jag lägger ner lite tid på det. Jag ska också ta och skaffa mig ett jobb, för vem vill stå där den 4 Juni och vara lycklig, för att vakna upp den 5 till ett liv som arbetslös?

Sen finns det lite mindre viktiga saker, som att använda alla mina förbannade skor som jag envisas med att köpa. Jag ska ge mig fan på att våga gå med högklackat även om det inte är fest.

here we go again'

Efter ett lång uppehåll under sommaren bestämde jag mig idag för att starta upp min blogg igen. Jag har saknat det så mycket, att ha någonstans att skriva ner alla mina tankar och åsikter. För det är nog därför jag bloggar över huvud taget. Jag är en person som tänker väldigt mycket och ibland blir det bara för mycket, då är det skönt att ha någonstans där man kan skriva av sig. Så egentligen bryr jag mig inte om det är någon som läser över huvud taget, bara jag får skriva av mig så blir jag nöjd.

Så när jag då loggar in på min blogg efter några månaders inaktivitet så ser jag till min förvåning att jag fått några kommentarer, mest från några vänner som hittat hit, men jag fann också en kommentar som gjorde mig så himla arg. En tjej har kommenterat ett inlägg från i våras där hon påstår en del saker som handlar om mig och min pojkvän, självklart var hon också anonym. Det är nog det som gjorde mig mest förbannad, att hon valde att vara anonym.
Om man nu väl kommer med så pass allvarliga anklagelser som påverkar mitt förhållande med min pojkvän får man väl se till att ha lite ryggrad och stå för saken?

Jag förstår inte varför man väljer att skriva en sån här sak och sedan vara anonym, vad är det för mening? Om det du påstår är sant så får du också stå för det fullt ut, om du inte kan stå för saken så antar jag att det du påstår är lögn och då är du bara ute efter att förstöra för mig, för oss. Jag vet att jag kan blockera anonyma kommentarer, men det är inte det som stör mig. Att folk kommenterar meningslösa saker anonymt är sak samma, men att anklaga någon på det här sättet och sen inte stå för det är bara fegt och meningslöst.
What´s the point?

Jag hoppas du någon gång igen tittar in här och läser detta. Denna gången kanske du inte är så feg och lämnar anonyma kommentarer.
Nej, denna gång är du kanske lite mer kvinna och tar mod till dig att stå för dina anklagelser.

Vem vet, du kanske till och med vågar skicka iväg ett mail?


Nåja, nog om det.
Jag satt och läste igenom alla mina gamla inlägg och kom på att det är en väldigt stor del i varför jag skriver. Jag tycker det är kul och ibland även nyttigt att läsa igenom gamla blogginlägg, det får en att tänka till och minnas sina funderingar och känslor, sånt som vi oftast glömmer eller i värsta fall, förtränger.
När jag satt och läste igenom de gamla inläggen slogs jag över hur de flesta av dem beskrev hur dåligt jag mådde eller hur less jag var på allt, och även om jag fortfarande har sådanna dagar då och då så känns det som det är ett avslutat kapitel av mitt liv. Jag har gått vidare och kommit ur det, det där hemska negativa tankesättet som kan få vem som helst att ge upp på livet.
Jag tog beslutet att radera alla mina gamla inlägg. Eller ja, iallafall de flesta. Jag behövde bli av med allt gammalt groll för att på riktigt gå vidare.

Denna hösten betyder förändring.

past, present and future

"The past is history and the future is a mystery. 

Everyday is a gift, thats why it´s called present"

respektlöshet

Idag på väg från skolan så kom jag att tänka på det där med respekt och hur många människor tar det för givet. Jag kan inte förstå att människor anser att oavsett deras handlingar så förtjänar de ens respekt. Wake up, respekt är ingenting man får gratis, det är någonting man måste förtjäna! Självklart ska man respektera andras åsikter och vägval i livet & sådär, det är inte den respekten jag menar, utan den personliga respekten. Om en människa inte respekterar mig, hur kan den då begära att jag ska respektera den tillbaka?

När vi satt på bussen, som för övrigt va full, på väg mot centralen va den tvungen att stanna för att Klaffbron var uppe. Chauffören stängde av motorn och öppnade dörrarna medan vi väntar. När han sedan ska stänga så är det någon som råkar stå i vägen för den sensorn som ska öppna dörrarna och de går inte att stänga. Busschauffören uppmanar då personen/personerna att akta sig så att vi kan köra, vilket de gjorde. Inte mer med det, ingen större sak. Men detta får två damer/tanter på sätena brevid mig att gå igång om hur alla ungdomar idag är helt nonchalanta och otacksamma, hur vi inte bryr om oss något annat än oss själva. Vi är dessutom otrevliga och bara till besvär. Eftersom vi inte direkt insåg att vår fot stod i vägen för sensorn.
Hallå? Vad fan har jag gjort? Jag kände mig så otroligt påhoppad, och även om de inte sa det direkt till mig så ingår jag väl fortfarande i den kategorin.
Jag förstår verkligen inte hur de kan anse att de har rätt att sitta och prata så förnedrande om "oss ungdomar" så öppet och högt, utan att ens skämmas. Jag brukar vanligen inte reagera på tanterna som klagar, man har ju liksom vant sig, men idag blev jag så irriterad! Hade de sagt att vissa av dagens ungdomar beter sig dåligt mot de äldre så hade jag kunnat acceptera det, för det är det säkert många som gör. Det som störde mig var att de helt öppet, utan en minsta tanke på diskretion satt och talade illa om "mig" när jag satt precis brevid!
Jag kan tillägga att jag förvisso brukar sitta på handikappplatserna om de är lediga och det finns fler tomma platser på bussen, men jag reser mig ALLTID om det kommer på en äldre, innan de ens frågar. Det kan jag se, som om inte en självklarhet så en god sak. Jag respekterar att de behöver sittplatsen mer än vad jag behöver den. No biggey.
Men hur kan de äldre begära att vi ska respektera dem, när de inte ger oss någon respekt alls tillbaka? För dem är vi bara ännu en respektlös ungdom som skiter i allt och försämrar samhället. Snälla, vakna upp och inse att respekt är ingenting man kan eller ska förvänta sig att få gratis. Det är någonting som man ska förtjäna med just detsamma. Respekterar du mig, så respekterar jag dig, annars don´t count on it.

Och ja, det är kanske ett litet problem i vår stora värld. Dagens I-landsproblem liksom. Shit, jag blev lack för att en tant tog min plats på bussen. Dessutom var hon sur mot mig. Hjälp.
Men, i grund och botten handlar just detta om den bristande respekten mellan den äldre och den yngre generationen, och så har det helt plötsligt blivit ett större problem än att jag måste resa mig och stå hela vägen hem.