tisdag, oktober 07, 2008

Är det bara jag som reagerar?

Mitt i hela den finansiella krisen och världens ekonomiska sammanbrott så finns det andra stora händelser i vårt land som tyvärr hamnar lite i skymundan. Ett av dem hade jag tänkt ta upp idag, det är verkligen inget nytt ämne, men just nu känns det väldigt aktuellt och det förvånar mig att ingen av de stora bloggarna tagit upp någonting om detta.

Igår fick Anders Eklund sin dom. Han döms för att ha fört bort, våldtagit och mördat tioåriga Engla Höglund men döms även för att ha våldtagit och mördat en 31-åriga Pernilla Hellgren för 8 år sedan och straffet blev som väntat, livstids fängelse.
Det är här jag får problem. Livstids fängelse i Sverige är egentligen inte livstids fängelse, iallafall inte i alla lägen. Livstidsdömda fångar har efter att ha avtjänat straffet i 10 år rätten att lämna in en ansökan om benådning. Om den beviljas har tingsrätten rätt att omvandla straffet till ett tidsbestämt fängelsestraff på minst 18 år. Även om det inte är en garanti att bli beviljad nåd så blir jag så förbannad att det ens är en möjlighet.
Människor som döms till livstids fängelse har ingen rätt att få släppas ut igen. Detta är inte några småbrottslingar som hamnat lite snett i tillvaron, utan detta är våldtäksmän och mördare. Folk som är fullt kapabla att iskallt ta en annan människas liv. De har för guds skull inte ens en psykisk störning att skylla sitt beteende på.

I Sverige har vi inte dödsstraff, vilket jag tycker är rätt. Dödsstraff är inte ett rimligt straff, eftersom man inte kan straffa en orätt med en annan orätt. Lite Sokrates över det hela, men ja. Om vi tycker att det är rätt att "avliva" en människa på grund av att denna i sin tur har tagit livet av någon annan är motsägelsefullt. Man kan inte bygga ett samhälle på ett tankesätt som menar "öga för öga, tand för tand." Ska vi då våldta våldtäksmannen och misshandla misshandlaren? Kan verka lockade, men i längden inte hållbart.
Nej, istället tycker jag att livstid är bra, men det ska alltid, och då menar jag ALLTID, vara livstid. Inte så illa i Sveriges fängelser kanske, som har ganska hög standard, men meningen med detta är att de avtjänar ett fängelsestraff med vetskapen att de aldrig kommer släppas ut igen. För varför skulle de?
För de har varit skötsamma i fängelset? För att de har bättrat sig, för att de ångrar sig? Förklara det för offrets anhöriga.

Anders Eklund har tidigare dömts för många andra brott, de flesta är sexrelaterade, och har redan avtjänat några år på kåken för våldtäktsförsok och misshandel. Han erkände att han både har våldtagit och mördat Pernilla och Engla. Han accepretar sitt straff eftersom han inte tänker överklaga. Han är dessutom psykiskt frisk. Det sista är nog det som är mest skrämmande. Inte för att en psykisk sjukdom på något sätt rättfärdigar ett brottsligt beteende, men det ger ändå någon sorts förklaring till varför saker händer. Trots att han är fullt frisk ska han under den första tiden att få behandling, enligt Metro för att han ska lära sig ånger och empati. Ursäkta, om man är en 42-årig sexförbrytare tror jag att det är lite sent att lära sig att ett sånt här beteende är fel!

Jag tror och hoppas innerligt att Anders Eklund och män som honom aldrig kommer att bli benådade. Om man som fullt frisk samhällsmedborgare är kapabel att våldta och mörda unga kvinnor, ibland även barn som i praktiken är helt försvarlsösa, om man som människa anser sig ha rätten att inte bara en utan flera gånger utsätta andra människor för detta enorma lidande och om man anser sig ha rätten att beröva andra människor livet, då har man för länge sedan förbrukat sin rätt att leva i frihet.



Engla Höglund(bild hämtad från google.com) & Pernilla Hellgren (bild hämtad från google.com)

Egentligen skulle jag haft en bild på Anders Eklund, men jag ångrade mig. Jag äcklas, eller möjligtvis känner rädsla för denna man och väljer därför att inte ha med en bild honom.



Edit: Kände att jag var tvungen att förtydliga mig lite. Jag menar inte att alla som döms för mord ska spärras in resten av deras liv. Man måste alltid ta hänsyn till den specifika situationen. Bara för ett brott rubriceras som mord betyder det inte att det är hela historien. Detta förstår jag också och det är inte det jag menar och jag hoppas det framgår om man läser texten noga.

Det jag stör mig på mest är nog att man kallar det livstid trots att det finns chans att man kan släppas ut tidigare. Livstids fängelse ska betyda att han straffas genom att berövas sin frihet resten av sitt liv. Inte tills man ångrar sig. Och om det nu ska finnas en chans till benådning, kalla det inte livstid. Ge dem isåfall 80 år och chans till benådning efter 20, eller liknande. Men kalla det inte livstid om det finns minsta möjliga chans att bli frigiven tidigare. Rent mentalt tror jag att det måste få finnas ett straff som heter livstid, och om man får det finns det ingen chans till frigivning.

Inga kommentarer: