när bloggen blir ens jobb..

Nu när Blondinbella är tillbaka med bloggen igen har jag läst en del förbluffande kommentarer. Folk som argt påstår att det är löjligt att Bella har tagit en paus från första början och att de inte förstår hur man kan bli utbränd för att man shoppar, fikar och bloggar för mycket.

Men en sak som jag tror dessa arga kvinnor (ja, det är mestadels kvinnor) glömmer bort att Bellas blogg inte bara är en blogg utan ett företag. Hon skriver inte alltså bara en blogg utan hon driver företaget Blondinbella AB, sant ett annat företag + tredje året på gymnasiet. Plus att hon har blivit en liten mediakändis, och bara det kan väl ta knäcken på vem som helst. Tänk er att alla Sveriges skvallerblaskor skriver artiklar om ens liv och alla fel man gör. Sen har halva svenska folket en åsikt om en också som de gärna uttrycker hur de vill.

Missförstå mig inte, jag tycker inte synd om Bella på något sätt, media är en smäll man får ta om man vill vara störst i bloggvärlden. Men jag blir arg då äldre kvinnor (jag antar att de är de, eftersom de kommer med egna exempel på hur de jobbar 10 timmar om dagen under årsperioder) klankar ner på en ynre tjej med sådan oförståelse om hur det är att vara ung entreprenör.
Blondinbella är inte bara en blogg, det är ett aktiebolag och det är nog där jobbet ligger.
När ens blogg har blivit ens företag, ens inkomstkälla så är det inte lika lätt att bara strunta i att blogga. Man har inte längre samma frihet att man kan strunta i att publicera inlägg om man inte känner för det, på samma sätt som man inte kan strunta i andra arbetsuppgifter på ens jobb för att man inte orkar eller har lust. Jag kan inte strunta i mina skoluppgifter för att jag inte orkar och sen tro att jag kan komma undan med det.

Hon har gjort om sin blogg till ett företag, ett aktiebolag. Sluta klanka ner på henne för att hon tjänar pengar på den. Det är ett företag, och den största skillnaden mellan ett företag och en t.ex. vanlig blogg är att ett företag måste ha ett vinstsyfte. Så är det för alla. Detta är det första man lär sig i Fek A t.ex. Ett företag måste ha ett vinstsyfte. Så varför bli så jävla förbannad för att hennes företag genererar pengar.
Jag tror många anser att driva en proffisionell blogg inte är ett jobb. Inte tillräckligt mycket jobb för att få dra in så mycket pengar som det gör. Det är för lätt.
Om det är så lätt, varför gör ni det inte själv? Sluta era pisstråkiga svensson-jobb och ge er ut i bloggvärlden. Det är ju så lätt att lyckas där.


Sen blir jag så trött. Tidigare har Bella fått en massa negativ kritik om att hon beter sig som en medelålders kvinna och att hon ska bete sig som en 18-åring. Hon ska sluta vara så lill-gammal.
Nu när hon släppte sin nya blogg som hon ville framstå som lite mer vuxen än tidigare får hon kritik för att hon beter sig barnsligt, ja hon beter sig som en 17-18 åring.
När ska svenska folket bli nöjda?

Aldrig.

LUGG!

Har varit så sjukt trött på mitt hår på senaste tiden, det är verkligen drygt att ha det på utväxt. Trodde det skulle bli bättre när jag färgade det, men icke, det va fortfarande lika tråkigt.
Så igår fick jag ett ryck och bad min syster hjälpa mig vilket resulterade i att jag har lugg - igen!

Vad tycks?

För övrigt, ni måste bara spana in ett klipp från Fredag hela veckan nu i fredags, Peter Settman & David Hellenius är sinnessjukt roliga! För er som inte såg det i fredags måste ni titta, jag såg det men det hindrar inte mig från att kolla på det om och om igen ..


För övrigt sitter jag hemma hos Perssons och det är meningen att vi ska plugga gumpen av oss idag. Ligger efter ganska mycket, bland annat med projektet/UF.

fredag hela veckan..

Jag lovar, imorgon kommer jag ha en enorm träningsvärk.
Själv har jag varit lite skeptisk till det här med pilates och kan erkänna att jag tycker att det låter lite småtöntigt och mesigt. Yoga låter ändå tufft och vuxet, pilates låter ungefär som vattengympa. Jag hade aldrig kunnat tro att det skulle vara så fruktansvärt jobbigt!
Styrka, balans, koordination och stretching i samma rörelser - och jag som är smidig som ett kylskåp! Var nära att somna i slutet på avslappningen dessutom, fick koncentrera mig för att inte försvinna bort i sömn och börja snarka. Det hade varit något!

Men verkligen, det va riktigt rolig och avslappnad träningsform som jag kommer fortsätta med, tror att det passar min kropp och träningsbehov väldigt bra. Jag är fruktansvärt orörlig i min kropp och tror att om jag fortsätter med det här så kommer jag att bli smidigare. Mer "fit" också, och det är ju aldrig fel!
Så hädanefter ska jag, Alex och Linda på pilates varje tisdag och kanske även på fredagar, fast det känns inte lika lockade att gå dit om det är en utekväll planerad, är helt slut i kroppen!


Jag ska sparka igång lovet med en lugn hemmakväll, parkera mig nere i soffan med en skål chips i knäet, slötitta på Idol och Fredag hela veckan och bara.. vara.

som en boll..

Ett litet steg i rätt riktning mot mitt nya, sundare jag!
Träning har länge stått på schemat, men det är fruktansvärt oinbjudande att ta sig upp till gymmet själv så det har helt enkelt blivit ännu en sak som runnit ut i sanden. Nu har min syster flyttat hem, så förhoppningsvis kan hon föra med sig lite disciplin till det här hushållet.

Så länge drar Linda med mig på ett provpass - vi ska på pilates!
Jag har länge velat testa det, mest för att se hur det fungerar, om det fungerar. Jag vill ju träna och bygga upp mina muskler och bli stark i min kropp, men jag vill inte ha biffiga muskler, utan mer långa och slanka. Det sägs ju att pilates är rätt för det ändamålet. Så det ska bli kul att testa, en timmes prov kostar 50 kronor. Värt!

kanske också kan hjälpa till att bli av med mina ridbyxlår ;)

Nu har jag bestämt mig. Det måste ske en förändring, och det är snart.
Jag vill sluta röka, helt. Jag vill så gärna, men det är svårt. Det är inte nikotinbehovet som är det svåra att bli av med, nej det försvinner faktiskt väldigt snabbt. Känner inte att jag har så stort kroppsligt behov av att smita ut för en cigarett. Nej, det är mer vanan som är svar att göra sig av med. Och att vanor är svåra att ändra på, det vet väl alla. Speciellt dåliga vanor.

Så det spelar egentligen ingen roll att folk påpekar för mig hur pass dåligt det är att röka eller visar bilder på vad rökning gör med ens kropp för när jag står där i kylan och väntar på att bussen ska komma så skiter jag fullständigt det.
Rökning är en dålig vana, en hemsk ovana men även en sysselsättning. Jag är så van att ta upp och blossa när jag väntar på att bussen ska gå, eller när det är en kvarts rast i skolan och det är den ovanan som är svårast att bryta sig ur. Ett invant beteende. Det blir lite av ens identitet. När man då helt plötsligt fimpar, vem är man då?

Sen ska vi inte tala om hur det är när det vankas fest, då är det mer eller mindre kört. Fast feströka är något jag för tillfället tillåter mig själv att göra utan att behöva få dåligt samvete. För de flesta kan nog hålla med om att det är svårare att stå emot saker när man är på fest eller när man har druckit lite alkohol. Hur många av er har inte någon gång skyllt erat beteende på att ni hade druckit?
Det finns de som inte säger det fungerar att trappa ner. Bullshit, säger jag. Det handlar om vanan att göra det, och man får ju börja någonstans. om man börjar med att vänja av saker i små steg så kan man snart ta större och större. Men någonstans måste man börja.

Men jag ska sluta. Förr eller senare ska jag ha lyckats bekämpa mitt beroende. Förändra mina vanor. Jag vet inte när detta kommer bli, och jag kommer heller inte att sätta en tid. Rädslan över att misslyckas gör att jag inte antar utmaningen fullt ut. Men det ska gå. Jag ska vinna.

Just nu orkar jag bara inte tävla.

en dag som denna..

.. känner jag mig fruktansvärt dålig.

Igår kunde jag verkligen inte sova. Eller jag hade nog kunnat om jag hade gått och lagt mig. Istället fastnade jag framför datorn till fem-tiden på morgonen, när jag väl kom på vad klockan var stängde jag ner locket på datorn och satte på några avsnitt vänner innan jag somnade.
Detta resulterade att jag självklart inte vaknade när klockan ringde vid nio-tiden. Istället vaknade jag vid tre av att min syster kom och knackade på min dörr.
Ush. Ångest.
Jag har börjat få ångest av att sova så länge. Jag som skulle hinna städa mitt rum, för det behövs verkligen. Plus att jag hade behövt plugga. Imorgon har vi möte med vår handledare om vårt UF-företag och vi ska ha gjort 6 punkter. Gissa hur många vi har gjort? 1.
Toppen.

Men jag har inte ens orken till att göra det just nu. Usch, jag känner verkligen hur jag börjar hamna där igen. När jag är helt orkeslös och bara låter allting hamna i en stor hög. En hög av ångest och ofullständiga uppgifter. Jag vill inte, jag vill verkligen inte hamna där igen.

Ändå orkar jag inte göra någonting åt det.

Motivation - vart tog du vägen?


Nu ska jag gå och äta äpplepaj, mamma och jag bakade istället för att laga middag idag. Mums!

bild tagen från norrmalm.blogg.se

Söndag - och som vanligt undviker jag pluggandet genom att klicka mig runt på olika bloggar. En sak jag undrar över, det är var finansieringen av alla tävlingar kommer ifrån. Att företag sponsrar BB är förståeligt, det är ju Sveriges största blogg och de tjänar så mycket på att bli exponerade i hennes blogg. Men alla mindre bloggar då?

Fast jag ska ju inte säga något, alla bloggar jag läser har fler läsare och kommentarer än min egen. Fast det gör inte så mycket. Jag bryr mig egentligen inte om jag har många läsare eller inte. Det ända som hade varit lite roligt med många läsare är att man får mycket respons på det man skriver. Det tycker jag är trevligt. Spelar ingen roll om det är beröm eller kritik, bara man får någonting. Ett bevis på att det man gör faktiskt betyder någonting.

generation fett

Ni har väl inte missat TV3's programserie "Generation fett"?
Det har inte jag. Eller jag har inte sett själva programmet, men att se reklamerna är tillräckligt för mig.
När jag som vanligt klickade runt på lite olika bloggar hamnade jag hos Storstadspojken som i ett inlägg just tog upp att han och Bella hade sett gårdagens program, som handlade om en kvinna som hade en önskan om att bli världens fetaste kvinna. Hon vägde 285 kg och jag har för mig att jag hört i reklamen att hon vill väga över 400 kg. För att bli världens fetaste kvinna.
Hennes normalviktiga (?) man stöttade hennes önskan och hjälpte gärna till genom att ständigt proppa i henne mat. En s.k. feeder - man.
Jag såg som sagt inte programmet själv, det räckte att se och höra på reklamen. Det är för mig obegripligt hur man kan ha en sådan önskan, men alla är vi olika och jag ska inte döma.

Bland kommentarerna på Nils inlägg hittade jag den här;

1. Temperature Says:
   oktober 16, 2008 at 10:37 är

   Eller så låter vi bara människor vara som de själva vill, för det skadar faktiskt inte oss, och vi har ingen rätt att snacka skit om dem. Det är deras liv och deras val, trivs de, så var glada för dem, för de har uppnått det många av oss aldrig kommer uppnå - känslan att vara helt nöjda med oss själva.

Det var speciellt det sista jag reagerade på. Skulle denna enorma kvinna ha uppnått känslan av att vara helt nöjd med sig själv? Om man vill trycka i sig mat för att bli den fetaste kvinnan i världen, tyder det på att man är lycklig? Kan man inte jämföra det med att svälta sig själv för att bli världens smalaste?

For your information; det är inte hälsosamt att vara så överviktig, på samma sätt som det inte är hälsosamt att vara extremt undernärd. Folk klagar dagligen på att modevärlden är hemsk, och att det är sjukt att svälta sig själv, men det är ingen som reagerar när någon vill vara fet (men fet menar jag inte småmullig eller överviktig, det hoppas jag framgår)?
Det är inte tillåtet att kritisera en överviktig person, för den är det synd om. Men att klanka ner på en människa som är underviktig är helt okej. Hon får skylla sig själv. För hon vill väl vara så smal? Annars hade hon ätit mer.

Samhällsidealet idag är att vara smal. Om en människa strävar efter detta och svälter sig själv så är hon svag. Faller för grupptrycket. Faller för idealet.
Om en människa går åt andra hållet är hon stark. Som vågar stå emot. Som vågar vara sig själv. Men att sträva efter att bli fetast i världen är inte att acceptera sig själv och sin kropp som den är.
Oavsett om man svälter sig själv eller göder sig på det här sättet så utsätter man kroppen för extrem påfrestning, man misshandlar sig kropp genom att ändra på den och utsätta den för hemska förhållanden som kroppen inte är byggd för att klara av.

Den här kvinnan kommer inte att leva länge. Snart kommer hennes organ i kroppen att lägga av på grund av allt fett i hennes kropp. Att medvetet utsätta sin kropp för en misshandel i detta slag är inte friskt. Någonting står inte rätt till.

Den här kvinnan är inte nöjd med sig själv.

nätshoppingsmani..

Jag är pank. Verkligen stenpank. Äger kanske 20 kr, och detta ska jag leva på tills studiebidraget kommer. Nåja, leva på är väl lite att ta i. Jag bor jo hemma, så jag behöver inte betala för taket över mitt huvud. Jag betalar heller inte för maten jag äter och mamma är generös och står för mobilräkningen. Så egentligen behöver jag inte några pengar alls för att kunna leva. Eller jo. Jag behöver inte pengar för att överleva, men man kan faktiskt inte leva utan pengar.

Man kan definitivt inte shoppa, iallafall. Ändå tycks jag vara som besatt av alla nätshoppingssidor och jag hittar miljontals saker som jag bara vill klicka hem, men jag har inte pengar. Visserligen kan jag mammas kontouppgifter, men det tror jag inte hon skulle uppskatta. Så då är jag tillbaks på ruta ett, no money.
Ändå kan jag inte låta bli att klicka mig in på alla shoppingsidor fast än jag inte har pengar att köpa något. Fast det är kanske lika bra ändå, för annars hade jag inte haft mycket pengar kvar ändå.

Nyårsklänning har jag redan hittat, tänker dock inte lägga ut en bild på den eftersom det verkar som allt jag vill ha och visar upp här kommer jag inte att få. Och denna vill jag verkligen, verkligen ha. Kan iallafall avslöja att den är från asos.com , min nya beroendesida för både underbara klänningar och SKOR!
En annan sida jag blivit smått förälskad i när det gäller deras skor är faktiskt - tro det eller ej - ellos.se!
Jag har varit inne och tittat och hittat minst 20 par jag hade kunnat klicka hem, utan problem! Det jag tycker bäst om med ellos är att alla deras varor varierar väldigt mycket när det gäller pris. Man hittar verkligen skitsnygga ankelboots under 500-lappen samtidigt som de har ursöta från Hush Puppies och underbara stövlar från björn borg som kostar över 1200 kr. Det finns helt enkelt någonting för alla och visar att snygga saker behöver inte betyda att det är svindyrt.

Alla skorna kommer från ellos.se och kostar 349 kr/st, förutom de sista (som jag förövrigt tycker är skitballa) som kostar 379 kr. Riktiga fynd, eller vad? Och det finns mer, underbara ankelboots, pumps och en massa. Har jag sagt att jag mer eller mindre älskar skor?


Sen gjorde jag misstaget att klicka på "nyinkommet" och hittade dessa bedårande stövlar från Björn Borg. 1 195:- går dessa på, tyvärr lite över min budget för tillfället, men visst är de fina?

nu är den beställd..

Så, nu kom jag underfund med hur löjligt mitt i-landsproblem var och tog ett beslut angående vilken mobiltelefon jag skulle ha, och det blev minsann en Nokia e71, den jag har velat ha hur länge som helst. Den är billigast och finns i lager till skillnad från HTC Touch HD som jag egentligen ville ha. Men den har inte börjat säljas än, och är dessutom drygt 2500 kr dyrare. Hejdå jacka, lixom.

Skynda dig hem till mig, snygging!

ingen fåne för mig..

Har ju skrivit innan att jag skulle få en iPhone av min pojkvän, men nu blev det inte så ändå. Vi hade beställt en från en kille på Teneriffa via eBay, men vi misstänker att vi och många andra nu blivit lurade. Det har tagit väldigt lång tid, först skickade han till fel adress, sen tog det lång tid innan han fick tillbaka paketet och kunde skicka det igen, sen hade han den, sen inte och en massa sådant. Vi fick iallafall pengarna tillbaka av honom. Det är så att om han får pengar insatta på hans kort och de stannar där i mer än 20 dagar eller ngt så får man "poäng", typ ränta på dessa. Så även om han sedan betalar tillbaka pengarna till de som satt in dem så tjänar han på att bara ha pengarna där, och antaligen har han inte haft några iPhones från början.

Sen finns det klart andra sätt att få tag på en iPhone. Jag kan köpa en och använda ett TurboSim och liknande, ett "extra" simkort man sätter på sitt eget som lurar telefonen och på så sätt kan man använda vilken operatör som helst. Men om jag nu ska ha en iPhone vill jag inte ha en som inte är helt upplåst, vill inte ha något som är halvdant. Det finns många funktioner som krånglar, täckningen kommer och går och det är inte så jag vill ha det.
Sen man kan alltid köpa en från Italien eller Frankrike eftersom de inte har operatörslåsta telefoner men det är ju inte så ofta som man är där och snurrar heller. Dessutom var det en kille som köpte en från Italien, sedan när han installerade en uppdatering i Sverige så blev telefonen låst till Telia. Även om det inte är lagligt för varken Telia eller Apple att låsa telefonen på detta sätt så var det ingen som tog på sig ansvaret.

Det verkar vara för mycket klydd med att få en iPhone att fungera som den ska utan att köpa den av Telia (Felia?) , så jag fick tyvärr lägga ner de planerna. :(
Tycker för övrgt att det är sjukt dåligt att Telia tar monopol på att sälja iPhones i Sverige, inte för att det är speciellt dyrt att skaffa ett abonnemang hos dem, men för oss som kanske redan har abonnemang hos någon annan operatör? Företagsmobiler och liknande, som inte kan "rå för" vilken operatör man använder. Ska jag behöva täckna ett nytt abonnemang som dessutom kommer bli dyrare att ringa med, plus att det blir dyrt att stå med två abonneman bara för att kunna använda telefonen jag vill ha?

Kanske dagens i-landsproblem, men egentligen har detta ganska mycket med politik att göra.
Jag menar, vad hände med marknadsekonomin och att inte ha monopol på varor och tjänster? Är det bra att man tar bort folket möjlighet att välja? Att inte längre ha en marknad som styrs av utbud och efterfrågan, där företag hela tiden måste konkurrera för att överleva? Konkurrens leder till ökad kvalité eftersom det är kunderna som styr marknaden.
En sak att ta monopol på starksprit, även om jag tycker detta är fel det också så finns det ändå en viss förståelse. Men på mobiltelefoner? Allvar?


Så nu har jag haft beslutsångest på vilken telefon jag ska ha istället. Nokia e71? HTC Touch Pro? HTC Touch HD (fast den kommer ju inte förrän om någon månad eller så)?

Lutar åt Nokian, men operativsystemet är så fruktansvärt tråkigt jämfört med HTC Pro. Billigare dock. Men tråkig.
HTC Pro är svinsnygg, perfekt, dock lite tjock och ganska dyr. Vilket innebär att jag måste lägga till pengar själv. Då kan jag inte köpa min jacka som jag gått och suktat efter.

Slutsats?
Jag måste skaffa mig ett jobb.

senaste från bloggtoppen,

Nej, ibland orkar man inte att fundera ut ett långt och genomtänkt inlägg som dessutom ska vara eget och nytt. Just nu är det så. Jag har huvudvärk så mycket jag har funderat idag, men ändå kliar det i fingrarna efter att få skriva av sig, så nu tänkte jag ploppa upp ett nytt inlägg om den senaste rubrikerna i den enorma bloggvärlden.

Aftonbladet har idag (?) publicerat en ny artikel om Blondinbella och om hennes extrema alkoholvanor. Troligtvis (enligt BB själv) är det mycket möjligt att det är en arg/avundsjuk/uttråkad läsare som ligger bakom ett anonymt tips till socialen, ett tips som alltid leder till ett samtal hem till familjen.
För det första; det är så fruktansvärt löjligt att anmäla Bella till socialen från första början. Tjejen fyller 18 om någon vecka och får då enligt lag köpa alkohol. Jag ska inte ljuga, jag följer denna blogg och anser att jag därför kan få ha en egen uppfattning om hennes alkoholvanor, som verkligen inte är något att göra en stor sak av. Vi snackar inte om en trasig, ung tjej som ränner runt på stan och är aspackad och stället till problem. Nej vi pratar om en om några veckor myndig kvinna som sköter sina studier bättre än någon annan jag vet, drivet två framgångsrika företag, bloggar mer än vad vissa sitter vid datorn samtidigt som hon har hand om olika projekt för att unga tjejer ska må bättre. Hon har dessutom flyttat hemifrån och bor för tillfället med sin sambo Nils, men ska snart köpa eget. Och ja, sen dricker hon ju ibland ett, eller i kanske rent av två hela glas vin till maten. Usch, fy! Anmäl till socialen!
Socialen gjorde dock även bedömningen att det verkligen inte handlade om något riskfall och gjorde därför ingen vidare undersökning. Tur är väl det. Hjälp de som springer runt nattetid på stan och spyr i en buske.
Jag tycker det är lågt av människor att komma med sådanna här uppsåt, speciellt när det inte ligger någon sanning bakom. Jag tror att Bella på många punkter har kommit längre och är mer vuxna i sitt beteende än många 25- kanske även 30-åringar.

Jag är verkligen dålig på att hålla mig till ämnet, det var ju aftonbladet det skulle handla om. Sättet Karin Lindblom och Simon Andrén är öppet anklagande och jag förstår att Bella tar illa upp. Rubriken "Blondinbella dricker mer än en vuxen" är ett billigt sätt att locka läsare samtidigt som man faktiskt utnyttjar denna unga, "ovuxna" tjej. För det framgår ju klart och tydligt i artikeln som skrivits att Bella inte är vuxen. Är det då rätt att utnytja henne för att hon är en "kändis"? Mitt svar; nej.
Media får börja ta sitt ansvar, trots att de bara återger en historia och påstår sig inte själv tycka och skriva en massa saker, utan publicerar bara vad andra har sagt, så är sättet de skriver och har utformat hela artikeln inte ett dugg opartisk och inte speciellt neutral. Skärpning Aftonbladet!

Bild printad från artikeln som ni finner här.

Att Bella sen får en massa kommentarer som anklagar hennes föräldrar för det faktiskt är MOT LAG att låta henne dricka och påminner henne om att lagen gäller även för henne är ju bara pinsamt. Uppenbarligen kan ni inte ha läst artikeln speciellt noga, om ni ens gjort det alls. Aftonbladet har bifogat en liten ruta som redogör vad som gäller enligt alkohollagen. Det är INTE förbjudet för föräldrar att servera ungdomar alkoholhaltiga drycker, så länge det är i måttlig mängd. Det är däremot förbjudet att ge bort, dvs köpa ut alkohol till minderåriga som ej uppnått kraven.
Det står ingenstans att det är förbjudet att konsumera alkohol, däremot får man inte köpa innan man uppnått en viss ålder. Sen har jag inte studerat lagboken speciellt noga på senaste.

Är det bara jag som reagerar?

Mitt i hela den finansiella krisen och världens ekonomiska sammanbrott så finns det andra stora händelser i vårt land som tyvärr hamnar lite i skymundan. Ett av dem hade jag tänkt ta upp idag, det är verkligen inget nytt ämne, men just nu känns det väldigt aktuellt och det förvånar mig att ingen av de stora bloggarna tagit upp någonting om detta.

Igår fick Anders Eklund sin dom. Han döms för att ha fört bort, våldtagit och mördat tioåriga Engla Höglund men döms även för att ha våldtagit och mördat en 31-åriga Pernilla Hellgren för 8 år sedan och straffet blev som väntat, livstids fängelse.
Det är här jag får problem. Livstids fängelse i Sverige är egentligen inte livstids fängelse, iallafall inte i alla lägen. Livstidsdömda fångar har efter att ha avtjänat straffet i 10 år rätten att lämna in en ansökan om benådning. Om den beviljas har tingsrätten rätt att omvandla straffet till ett tidsbestämt fängelsestraff på minst 18 år. Även om det inte är en garanti att bli beviljad nåd så blir jag så förbannad att det ens är en möjlighet.
Människor som döms till livstids fängelse har ingen rätt att få släppas ut igen. Detta är inte några småbrottslingar som hamnat lite snett i tillvaron, utan detta är våldtäksmän och mördare. Folk som är fullt kapabla att iskallt ta en annan människas liv. De har för guds skull inte ens en psykisk störning att skylla sitt beteende på.

I Sverige har vi inte dödsstraff, vilket jag tycker är rätt. Dödsstraff är inte ett rimligt straff, eftersom man inte kan straffa en orätt med en annan orätt. Lite Sokrates över det hela, men ja. Om vi tycker att det är rätt att "avliva" en människa på grund av att denna i sin tur har tagit livet av någon annan är motsägelsefullt. Man kan inte bygga ett samhälle på ett tankesätt som menar "öga för öga, tand för tand." Ska vi då våldta våldtäksmannen och misshandla misshandlaren? Kan verka lockade, men i längden inte hållbart.
Nej, istället tycker jag att livstid är bra, men det ska alltid, och då menar jag ALLTID, vara livstid. Inte så illa i Sveriges fängelser kanske, som har ganska hög standard, men meningen med detta är att de avtjänar ett fängelsestraff med vetskapen att de aldrig kommer släppas ut igen. För varför skulle de?
För de har varit skötsamma i fängelset? För att de har bättrat sig, för att de ångrar sig? Förklara det för offrets anhöriga.

Anders Eklund har tidigare dömts för många andra brott, de flesta är sexrelaterade, och har redan avtjänat några år på kåken för våldtäktsförsok och misshandel. Han erkände att han både har våldtagit och mördat Pernilla och Engla. Han accepretar sitt straff eftersom han inte tänker överklaga. Han är dessutom psykiskt frisk. Det sista är nog det som är mest skrämmande. Inte för att en psykisk sjukdom på något sätt rättfärdigar ett brottsligt beteende, men det ger ändå någon sorts förklaring till varför saker händer. Trots att han är fullt frisk ska han under den första tiden att få behandling, enligt Metro för att han ska lära sig ånger och empati. Ursäkta, om man är en 42-årig sexförbrytare tror jag att det är lite sent att lära sig att ett sånt här beteende är fel!

Jag tror och hoppas innerligt att Anders Eklund och män som honom aldrig kommer att bli benådade. Om man som fullt frisk samhällsmedborgare är kapabel att våldta och mörda unga kvinnor, ibland även barn som i praktiken är helt försvarlsösa, om man som människa anser sig ha rätten att inte bara en utan flera gånger utsätta andra människor för detta enorma lidande och om man anser sig ha rätten att beröva andra människor livet, då har man för länge sedan förbrukat sin rätt att leva i frihet.



Engla Höglund(bild hämtad från google.com) & Pernilla Hellgren (bild hämtad från google.com)

Egentligen skulle jag haft en bild på Anders Eklund, men jag ångrade mig. Jag äcklas, eller möjligtvis känner rädsla för denna man och väljer därför att inte ha med en bild honom.



Edit: Kände att jag var tvungen att förtydliga mig lite. Jag menar inte att alla som döms för mord ska spärras in resten av deras liv. Man måste alltid ta hänsyn till den specifika situationen. Bara för ett brott rubriceras som mord betyder det inte att det är hela historien. Detta förstår jag också och det är inte det jag menar och jag hoppas det framgår om man läser texten noga.

Det jag stör mig på mest är nog att man kallar det livstid trots att det finns chans att man kan släppas ut tidigare. Livstids fängelse ska betyda att han straffas genom att berövas sin frihet resten av sitt liv. Inte tills man ångrar sig. Och om det nu ska finnas en chans till benådning, kalla det inte livstid. Ge dem isåfall 80 år och chans till benådning efter 20, eller liknande. Men kalla det inte livstid om det finns minsta möjliga chans att bli frigiven tidigare. Rent mentalt tror jag att det måste få finnas ett straff som heter livstid, och om man får det finns det ingen chans till frigivning.

definiera 'riktig?'

Jag råkade tjuvlyssna på ett samtal när jag satt på bussen hem igår, och ja jag vet att det är fult att lyssna på andras konversationer, men helt ärligt så får man skylla sig själv om man sitter och pratar sådär halvhögt på en fullproppad buss.
Det var en kille och en tjej, kanske i 17-årsåldern eller liknande, de satt på sätena bakom mig så jag vet inte exakt vem de var heller. Men sak samma, det spelar egentligen ingen roll. Men jag kan gissa (om jag nu får generalisera trots att jag klagar på alla andra som gör det) att de klädde sig lite smått alternativt. Inte sådär överdrivet, som trasiga strumpbyxor i ceriserosa och neongrönt, men jag tror att de hade en liten indie-look. Typ slitna converse & jeans-looken. Men tillbaks till det jag skulle skriva.

De satt och pratade om musik, och det var nog egentligen därför jag blev nyfiken från första början eftersom jag tycker det är ett roligt ämne och det är ganska underhållande att lyssna på vad folk har för åsikter om musik. Jag förstod just på deras samtalsämne och med tanke på vilka band de nämde att de var just lite indie/alternativa av sig. Sedan sa de en sak, som jag hört så många (inklusive mig själv för några år sedan) men aldrig riktigt brytt mig om.

"Jag förstår inte mig på folk som lyssnar på radio dag ut och dag in. Det är ju inte ens riktig musik"

Vem är det egentligen som bestämmer vad som är riktig musik?
Jag brukade också tycka att det var tvungen att finnas en viss äkthet hos artisten för att musiken skulle kunna räknas som riktig musik, och en del av mig trodde nog att jag fortfarande tyckte det. Men när jag funderade i ösregnet på vägen hem kom jag helt plötsligt på att det inte spelade så stor roll längre. Jag tycker inte att bara för det inte är egenskriva texter så ska det inte ifrågasättas om det är riktig musik, möjligtvis ett äkta artisteri, men musiken är lika äkta oavsett vem som skrivit eller producerat den.
Vissa kräver att allt måste vara så eget och så långt ifrån mainstream för att kunna kallas äkta att de inte bryr sig om musiken egentligen är bra eller inte. Jag erkänner att även jag är lite konstig när det gäller musik. Jag vill också gärna ha det där lilla och speciella, det där egna och undviker ofta det massproducerade men ofta är detta för kvaliéen på det massproducerade inte är lika hög. Men även jag som har mitt hjärta hos rocken kan erkänna att jag i somras satt och sjöng Cris B som en galning. Och jag gick igång på house..

Riktig musik är för mig något som framkallar en känsla av något slag och är väldigt olika för alla. Sak samma om det är rock, pop, indie, opera, r'n'b, hiphop eller what ever, sluta hänga upp er på vilken genre det tillhör, det är inte så viktigt.
Så länge en låt eller en artist framkallar någon sorts känsla och ger en form av reaktion så är det riktig musik. Så länge låten ger dig någonting, får dig att fundera eller gör dig så glas att du inte kan sitta still så spelar det ingen roll vem det är som sjunger eller vilken genre det tillhör.

Sålänge det framkallar en känsla så är det riktig musik, sak samma om det för dig är bra musik eller inte. Det är fortfarande musik.

Sen om det är bra musik är en helt annan diskussion..

it's just a cheap shot..

Sådär ja, som den fattiga studenten som jag faktiskt är så tänker jag sjunka under min värdighet och börja tigga för pengar. Vem vet, det kanske funkar?
Nej, jag hade inte planerat att ställa mig på Gustav Adolfs torg med hundvalpsögon eller ställa mig på gatan och börja spela dragspel, för helt ärligt är jag nog inte bra på något av det.

Nej, jag tänkte testa på det här med alla dessa gratissidor som erbjuder pengar och presentkort om man lyckas värva lite folk. Och nu antar jag att jag sjunker i mångas ögon, folk trodde kanske jag var bättre än så, att jag va en annorlunda bloggare, inte så billig som de flesta andra. Jag tänkte samma sak själv. Jag avskyr och ser i hemlighet ner på folk många som skickar runt dessa värvningslänkar. Men jag är nog fan lika billig jag med. Ibland iallafall.

Men hey - jag erkänner åtminstonde det!

Går det åt helvete så kan jag alltid se det som ett experiment. Om det funkar att vara en liten anonym bloggskit från Skåneland, eller om man måste bo i hufvudstaden och heta Kissie.


Well, det är upp till er, men om ni vill får ni gärna vara lite generösa och klicka här för att hjälpa min stackars ekonomi.

tröttheten smyger sig på en

Det är inte alltid man orkar fördjupa sig i diskussioner eller fundera ut lösningar på världens problem. Nej, ibland blir man bara så förbannat trött på alla korkade människor. Då försöker man lägga bloggen åt sidan, för man orkar ju inte tänka, man orkar inte fundera eller filosofera. Men vad händer då, jo man saknar att skriva. Man saknar att tänka djupt och fundera på livets mening eller what ever.

Fast ibland så vill man bara strunta i att man saknar det. För man orkar ju faktiskt inte.

när slutade fotboll att handla om fotboll?

Igår var det fotbollsderby mellan Malmö FF och Helsingborg. Själva matchen är ingenting som intresserar mig speciellt mycket så det är inte det jag hade tänkt att mitt inlägg skulle handla om utan jag tänkte ha upp en annan viktig sak som egentligen, om man tänker efter, inte alls har med fotboll att göra. Jag pratar om dessa fotbollshuliganer.

Och man hade ju kunnat tro att fotbollshuliganer har med fotboll att göra men faktum är att det som dessa huliganer håller på med handlar inte ett dugg om fotboll. Misshandlingar, bestämda bråk (de bestämmer alltså en tid och plats där de samlas för att slåss, ofta efter matchens slut. Likt en scen från The Patriot.) och vandalisering. Sen att de flesta är packade som as för att de hinkat i sig alldeles för mycket öl på för få timmar gör saken bara ännu värre. Snälla, förklara för mig vad detta har med fotboll att göra?

En kvinnlig lokförare som väntade på Centralstationen i Malmö blev enligt Sydsvenskan bränd i ansiktet av en smällare av något slag när ett gäng supportrar rusade ut ur tåget från Helsingborg. Den flög mot kvinnan som lyckades slå iväg den så den inte small på henne. En olycka? Ja, det var det nog. Men trots att det var en olycka och att de förmodligen inte hade någon avsikt att skada kvinnan så är det ändå så att deras våldsamma beteende är en fara för alla som råkar befinna sig på samma plats.
Skit samma om det var menat eller inte, vem fan kommer på tanken att tända smällare på väg ut från ett tåg?
Vad hade hänt om det hade varit en äldre människa? Eller ett barn i en vagn? Vem hade tagit på sig ansvaret? Den som tände smällaren? Jag tvivlar på det.

De kan hålla sig till sina tidsbestämda bråk på sina avskilda platser. Fine, åt dit och puckla på varandra hur mycket ni vill, det skiter jag blanka fan i. Men håll det där, skapa inte otrygghet hos varenda människa som råkar befinna sig i er närhet och sen gå där ifrån utan att bry sig. Jag vägrar att känna mig otrygg i min egen hemstad på grund av en jävla sport.
Det är inte roligt, det är inte tufft och det är inte acceptabelt. Det har fan gått för långt!

Någonstans måste man börja ta sitt ansvar och stå för sina handlingar och vad ens beteende har för konsekvenser. Är det verkligen värt att riskera att andra människor kommer till skada på grund av ett fotbollslag, en jävla fotbollsmatch? För att någon råkar hejar på ett annat lag?
VÄX UPP FÖR FAN!


Jag försökte att skriva detta utan en massa svordomar, men det gick helt enkelt inte. Jag försökte skriva på ett lugnt och moget sätt, sådär vuxet. Att inte blanda in för mycket ilska i orden utan gömma det lite sådär snyggt på ett moget skrivsätt. För att man ska bli tagen på största allvar ska man skriva med så mogen och korrekt svenska som man bara kan. Men denna gången gick det inte, det gick inte alls. Jag kan inte låtsas som att jag inte är arg när jag skriver detta. För det är jag. Så in i helvete.