måndag innebär bra tv

Det är så skönt nu efter helgen att komma hem, sjunka ner i soffan med datorn i knäet och bara ta det lugnt och vänta in alla bra tv-program. Det ger en lugn känsla samtidigt som man har något att se fram emot, man har något att göra och behöver inte känna sig stressad av att man inte tar vara på kvällen tillräckligt.
Så kvällen har som sagt spenderats i soffan. Fixade lite käk och åt samtidigt som jag tittade på den första kvalrundan av Idol och spelade in Top Model. Ang Top Model vet jag visserligen redan vem som vinner trots att jag inte sett säsongen, men det gör det inte mindre kul att kolla på ändå. Enligt mig vinner inte rätt person men det är en annan femma.
Men tillbaka till Idol.
Jag blir alltid lika arg när jag tittar på det, oavsett om det är den svenska versionen eller American Idol, så jag antar att det har med produktionen att göra. Varje gång någon får dålig kritik så ska programledaren (i detta faller Jihde, som förövrigt äntligen har fått en makeover - grattis!) alltid komma med dumma kommentarer som att man borde avskaffar juryn osv. Och jag vet, det är nog egentligen inte Jihdes fel eftersom det säkerligen står i hans manus eller de direktioner han får inför inspelningen, men allt blir så himla töntigt när de ska försöka släta ut det på ett väldigt oproffsigt sätt, speciellt nu när juryn faktiskt ger konstruktiv kritik på ett proffsigt sätt. Till skillnad från den gamla juryn så ger den nya faktiskt kritik på ett bra sätt, utan att driva med personerna i frågan och jag tycker det är så töntigt när alla buar och klankar ner på juryn. De gör sitt jobb, kritiken som de ger är för att de vill förbättra artisten i sig, inte för att vara taskig. Att Jihde sen uppmanar att man ska strunta i den negativa kritiken är bara töntigt, jag tvivlar på att det känns bättre för personen i fråga när någon försöker släta ut något negativt om ens uppträdande. Falsk medkänsla, finns det något värre? Speciellt när det är så genomskinligt.

Ännu värre är det ju efter att man har sett American Idol, där programledaren Ryan Seacrest har en fejkad fight mellan sig själv och juryn, speciellt Simon Cowell. Är det inte mer än töntigt när den svenska upplagan av samma program kör exakt samma upplägg?
Det är seriöst en seriös tävling om att få jobbet som popstjärna, är det någonting som är dåligt så låt de ta kritiken på allvar och ge dem chansen att förbättra sig själva. Om de vill lyckas inom popvärlden måste de ta och lära sig sånt här redan från första början. Och visst förstår jag också att Jihde till viss del leker pajas för att lätta upp stämningen och få artisterna att känna sig bättre, men håll det på en lagom nivå. Det hade räckt med att han hade sagt något med att han inte håller med det juryn tyckte, men att gå till överdrift och föreslå att de kanske borde avskaffa juryn gör nog saken ännu värre. Som sagt, den falska medkänslan lyser igenom så tydligt och blir bara pinsamt och jag tror att den hade fått mig att känna mig ännu sämre.

Annars, Alice och Linda var bäst av tjejerna ikväll. Jessica Simpson lool-a-liken (Victoria?) och Jenny var sämst, mkt pga att he helt enkelt var ointressanta. Dessutom är jag inget fan av att man börjar pang-boom mitt i refrängen med för hög tonart - blir så jobbigt att höra en hel låt i samma tonläge. Då kvittar det hur bra man egentligen sjunger.

and by the way..

Och just det, jag har världens mest generösa pojkvän som har gått och beställt en iPhone till mig i födelsedagspresent, hur snällt är inte det? Fast jag tycker att det känns så dumt att ta emot så dyra presenter av honom, så vi sa att jag köper den för lite minde än halva priset. Känns bättre i magen då.
Eftersom jag har Telenor FastPris Företag då jag är mer eller mindre anställd på mammas företag (iallafall på papper, tanken är väl att jag ska börja jobba där så småningom, men ja.) så har jag världens bästa abonnemang och aldrig att jag tänker säga upp det. Men eftersom Telia har ensamrätt på försäljning av iPhone i Sverige så går det ju inte riktigt ihop, så Jonte beställde en från Teneriffa, upplåst och allt. Förhoppningsvis kommer den redan denna veckan, annars kommer den nästa.
I'm so happy!

skynda dig nu snygging!

whats this shit about?

Jag slutade ju blogga i somras men kände hela tiden att jag saknade skrivandet och ville börja igen och då började jag fundera på vad min blogg egentligen ska handla om. Detta är någonting jag tänkt mer på under helgen som varit.
Jag vill inte bara att min blogg ska handla om vad jag gör på dagarna, jag vill att den ska vara lite djupare än så. Samtidigt vill jag kunna skriva meningslösa inlägg utan att det på något sätt gör bloggen mindre läsvärd. Samtidigt känner jag att det inte spelar någon roll eftersom jag tvivlar på att någon ens läser den tillräckligt mycket och med tillräckligt mycket intresse för att det ska ha någon betydelse.

Jag vill skriva om allvarliga samhällsproblem, kunna använda orden för att utveckla skrivförmågan men även mitt tänk. När jag skriver är det ofta som jag för diskussioner med mig själv och det är genom detta jag känner att jag lär mig saker. Både om allmänna problem och om mig själv.
Samtidigt tycker jag det är otroligt kul med mode och kläder. Eller egentligen inte så mycket mode utan mer kläder. Jag tycker det är kul att uttrycka sig själv och sina känslor och sitt humör genom kläder och stil. Det är egentligen inte så ytligt som många tycker, det är mer ett sätt att uttrycka sig, samma som att vissa uttrycker sig i tal eller skrift så gör många det när det kommer till kläder och personlig stil.
Fast allt det som brukade vara personligt och klassas som egen stil finns nästan inte längre. Nu är alla mer eller mindre egna och det är svårt att visa sin personliga stil när den är så lätt att få tag på. Jag brukade tycka det var roligt att vara ute och annorlunda, men helt plötsligt blev det inne att vara ute, och då var det inte lika kul att vara ute.

Det var när jag läste bloggar som ifrågasatte viktiga frågor och tog upp allvarliga saker som jag kände ett starkt sug på att svara dessa bloggare genom att blogga om själv. Jag kände att många tänkte helt fel och jag ville bara ge långa svar tillbaka, men man är lite osynlig i bloggvärlden om man inte har en egen blogg.
Samtidigt älskar jag kläder, skor, jackor, väskor.. you name it! Så att det inte skulle vara en del av bloggen känns för mig lite konstigt.

Men kan man skriva en blogg som ena dagen handlar om samhällsiaktagelser och problem och andra dagen handlar om mode och dagens outfit? Går det att vara en allvarlig frågeställare som är intresserad av något så ytligt som kläder?
Well, jag tänker nog göra det iallafall.

hangover,

Jag kan ju börja om att varna för att nu kommer ett långt inlägg och en väldigt detaljerad version av kvällen igår. Om ni inte vill eller orkar läsa, så gör inte det.


Ja, vad ska man säga om kvällen igår? Galen är nog ett passade ord.

Det började bra med att vi åkte ut och skulle förfesta hos Eric. Kom dit som ensam tjej med 7 killar, vilket inte är mig emot på något sätt visserligen då jag inte har något problem att vara den enda tjejen i gänget. Cool kille med långt hår, liksom.
Men efter ett tag kände jag mig lite väl utanför i deras killsnack, och trots att de var så snälla och lät mig välja vart ända samtalsämne så saknade jag lite tjejer vid bordet och som tur var så kom det en taxi med 4 vrålsnygga tjejer. Även Anna kom, min älskade Anna som har övergett oss alla för att göra lumpen. Hur coolt är inte det?

När alla kände sig lagom redo så stack vi in till stan och till Crown där det firades med både dricka och dans. Jag vet dock inte vad jag gör för tiden går så himla fort och jag tycker inte jag gör så mycket alls, men helt plötsligt var klockan iallafall två och Alex&Amanda skulle hem. Följde dem ner med hissen då jag kom på att jag inte sett Jonte på ett tag. Ringde honom och det visade sig att han redan stuckit och var på väg till Slagt, vilket gjorde mig skitförbannad. Jag hatar känslan av ensamhet, och trots att jag va på ett proppfullt uteställe med hur många personer som jag känner som helst, så blev jag arg när han stack iväg utan mig. Jag hade kanske också velat sticka dit?
Fast nu var det ju så att jag va skittrött och kände inte alls för att dra till Slagt själv, så jag bestämde mig för att ta sista bussen hem. Gick tillbaka in och hämtade min jacka, då jag träffade Linda, som blev förbannad och skulle dra med mig till Slagt.
När vi väntar på jackorna kommer Jonte tillbaka och vi tre hoppar in i en taxi tillsammans med Frillan och vi åker mot Slagt. När vi ska betala ber vakten mig att först hänga in min jacka, annars blir jag inte insläppt. Ber de andra att vänta på mig och vänder sedan och hänger in min jacka och när jag kommer tillbaka har alla gått. Gick in och försökte leta upp de andra på dansgolven eller vid någon av barerna men hittar ingen. Försöker ringa Jonte som inte svarar då jag plötsligt ser honom på ett av golven med telefonen mot öran. Bra, han försöker ringa mig tänkte jag och blev lite gladare. Springer efter honom för han ska se mig, snubblar och ramlar rätt ner på golvet. Kommer på fötter och får kontakt med Jonte som inte alls försökte få tag på mig utan sin kompis Peter. Jag berättade att jag va sur och hade ont eftersom jag ramlat och tappat bort alla, då han pekar vart Linda är sen är han också borta. Och ja, jag va själv igen.

Visserligen är detta inget ovanligt, jag brukar alltid tappa bort alla jag känner oavsett hur många jag känner på stället, men denna gången var det annorlunda. Det var meningen att det skulle vara min kväll, vi alla skulle fira mig, och helt plötsligt stod jag ensam på Slagt fastän jag inte velat gå dit från första början. Kanske är det egoistiskt och kanske var jag barnslig men jag blev skitförbannad och bestämde mig för att sticka så jag skulle hinna med sista bussen. Ringde Jonte som kom dit och så började bråket, för mycket alkohol gör att varje liten skitsak blåses upp och blir tusen gånger större än vad de hade behövt bli. Och ja, kanske var det mycket mitt fel, kanske var jag onödigt barnslig men jag kände mig bara så obetydlig. Och det var mina känslor som kom ut, i form av ordbajs och skrik.

Efter en timmes skrikande där inne gick vi ut då vakterna sa till oss att vi kanske skulle ta det någon annanstans, så vi satte oss utanför och fortsatte bråkandet. Efter kanske en halvtimme där så orkade vi inte gråta och skrika på varandra och blev sams och gick för att ta bussen hem. Klockan var halv fyra, vår buss gick 07:23. Ringde Rogge och mötte honom på Gustav, käkade nattmat innan vi gick upp till Rogge och sov ruset av oss. Vaknade på morgonen med världens segaste bakfylla. Inget illamående, ingen huvudvärk. Bara en seg känsla som fyllde hela kroppen.

vi på förfesten, innan kvällen spårade ut.

Har sovit bort större delen av dagen, och känns som jag kommer sova bort större delen av kvällen också.

utgång på ingång,

Det här har jag på mig ikväll

Grönblå oversize tshirt från Monki, svarta ski-pants från H&M, svart bolero/kort jacka i skinnimitation från VeroModa, blommig sjal från H&M och svart väska från Monki. Sminket kommer vara svarta sotade ögon med inslag av blågrön ögonskugga. På fötterna, självklart mina nya killerheels från DNA.

Nu måste jag kila, annars vet jag en st pojkvän som kommer bli grinig på att vi inte hinner äta och därför missar bussen. Ikväll ska jag ha roligt!

ännu mera shopping och solsken,

Idag ställde jag faktiskt klockan och gick upp, egentligen för att jag skulle till skolan och skriva ett prov i naturkunskap, men detta kom jag på igårkväll klockan halv ett. Jag letade förgäves efter min naturbok, men utan resultat och det kändes inte särskilt lönt att åka till skolan och skriva ett prov när man inte har förberett sig någonting alls Så jag struntade i det. (Jag gör nog sådär ganska ofta, vill helst inte göra någonting alls om jag inte vet att jag kommer göra det bra. Lite sådär hellre hålla käften och låta folk tro att man är dum i huvudet än att öppna munnen och bevisa att de har rätt. Men det kan vi återkomma till en annan gång..)

Iallafall så struntade jag som sagt i att åka till skolan, men jag betsämde mig ändå för att åka upp till stan. Lade undan ett par skor igår eftersom vi inte hann bort på Triangeln så tänkte åka och köpa dem idag och även passa på att ta en fika med Alex, Linda och Elin.

Sagt och gjort, mamma körde mig upp till stan och till pappas jobb där jag fick födelsedagspengar (annars blir det svårt att köpa skor liksom)
Sedan gick jag till E-house och träffade ovannämnda tjejer. Efter en halvtimme ungefär stack Alex och Linda iväg och kvar satt jag och Elin och njöt i solskenet. Gud vad det var varmt i Malmö idag, helt sinnes!
Anyway, jag och Elin har kommit på hur lika vi är varandra. Båda heter Elin, är små och smala, bor på näset och har skilda föräldrar. Båda våra mammor har även egna mäklarfirmor. Rätt lustigt att det finns så många likheter i livet.

Efter en stund kom Jonte upp till stan och vi tre gick en runda på stan. Köpte mina skor som jag lagt undan, ett par vita Fred Perry i skinn som är ganska lika den nya modellen av Converse, ni vet den med låg sula? Jag hade egentligen tänkt köpa Conversen, men de vita skinnskorna i min storlek är helt slut i halva Sverige, så försäljaren inne på Radical tipsade mig om att Fred Perry hade en liknande sko som faktiskt var bättre och skönare, och eftersom de kostade lika mycket så fick de följa med mig hem. Slänger upp en bild här nere så får ni se själva.
Köpte även ett par trosor på H&M och en oversize tshirt i en härlig grönblåturkos färg från Monki.

Skor i vitt skinn från Fred Perry, 899:- Radical Sports

Nu är det dags att hoppa in i duschen för att sedan göra sig i ordning för en utekväll, ska fira min födelsedag på Crown med härliga människor. Hörs!

lite nytt i garderoben..

det blev lite shopping idag trots allt..

Bild 1
Ribbade linnen i längre modell från VeroModa. Perfekta att ha till ett par strumpbyxor eller under favoritkoftan & de kostar bara 59,95:-/st så man har råd att köpa mer än ett. Jag köpte ett vitt, ett svart, ett senapsgult och ett rostrött. Härliga färger att ha i höst!

Bild 2
Svart kjol med hög midja från VeroModa. Ganska enkel men med snygga detaljer såsom sömmar som gör att kjolen sitter hur snyggt som helst! 199:-

Bild 3
Ribbad, långärmad tröja i längre modell, från VeroModa. Köpte en snygg mörk blå/grå färg som jag tycker är skitsnygg. Det är inte så mycket färg, men ändå lite variation från de vanliga svarta, gråa och bruna höstfärgerna.

Bild 4 Ski-pants från H&M, köpte ett par svarta och ett par beigea. Snyggt att ha med ett långt linne och converse, ankelboots eller stövlar. Oändliga kombinationer!
Strumpbyxor från H&M, ett par svarta lite tunnare som är ribbade/randiga i stickningen vilket gör de lite roligare än vanliga svarta och ett par gråa med inslag av lite "färgstänk". Tänk gammaldags vaniljglass.

Torgvantar/armvärmare från Indiska. Otroligt sköna och jag gillar att fingrarna är öppna, det finns inget värre än att försöka leta upp något i väskan utan känseln i fingertopparna.

Svart sjal med blommor, från H&M. Lite gammaldags/broderistuk över denna. Sådär snyggful tycker jag, till en skinnjacka och basic outfit är den hur snygg som helst!

Ögonskugga från H&M i e snygg mörkblå färg med lite glitter i. Snyggt att sota ögonen och blanda den svarta med lite mörk färg för att få ett intensivare resultat.
Pensel för att applicera ögonskuggan
Ögonbrynsfärg, refill. För att slippa måla i brynen varenda morgon.
Silikoninlägg, så kallade partyfeets för högklackade skor. Minskar belastningen på fotsulan som uppstår när man går i högklackade skor.







Bild 5 & 6
Grå kofta i längre modell från Indiska. Det går inte att fånga hur söt denna koftan är i verkligheten, bilden gör den verkligen inte rättvis. Den är finstickad och lite "finare" än en tjock kofta och har små detaljer som gör den liter mer speciell, t.ex. de söta fickorna.

Bild 7
Bruna ankelboots i skinnimitation med broderi från DNA. Söta ankelboots att ha både till fest och till vardags. Kan tänka mig att de är riktigt fina när de är lite slitna och ser lite äldre ut, lite second hand trots att de inte är äkta skinn. Till ett par gråa knästrumpor och en fin höstkappa är de väldigt fina!

Bild 8
Svarta ankelboots från DNA. Av allt det jag köpte är detta mitt favoritköp, utan tvekan! Råcoola ankelboots med en rejäl klack, relativt höga men har inbyggd/insydd platå som gör att de ser högre ut än vad de är. De är otroligt tajta och ganska svåra att få av och på sig, men när de väl är på sitter de underbart, och resåren gör att de följer foten när man går vilket gör de sköna och lätta att gå i. Jag blev såld!

Köpte även en mössa, men den har jag inte bild på. Men det kommer nog när den kommer till användning!

in a hurry,

Sådär, nu är jag hemma efter en heldag på stan med mamma som, som vanligt, passade på att skämma bort mig lite extra - jag fyller ju faktiskt år! :)
Vi handlade en massa basplagg såsom linnen, strumpbyxor, tröjor, koftor, lite smink, vantar, en mössa och en sjal och såklart skor!
Ska försöka att lägga in lite bilder senare ikväll, just nu har jag bråttom för jag ska iväg till stallet, jo för självklart ska jag fira min födelsedag på hästryggen, slitandes och svettandes. Men som sagt, att fylla 19 är verkligen ingen big deal alls, så varför inte fortsätta som vanligt? Firandet tar vi imorgon, så det är helg!

Men som sagt, försöker att lägga in lite bilder senare ikväll. Innan stallet ska vi en snabbis inom en släkting som ville ge mig en liten slant, som hon så gulligt uttryckte det, och ska jag vara ärlig så är jag behov av pengarna.

körlektion och födelsedagsshopping

Yes, idag är det den dagen - min födelsedag, och jag fyller nog det absolut tråkigaste, 19. Hur det känns? Inte ett piss. erkligen ingen skillnad alls.
Att fylla 19 är väl ungefär som att borsta tänderna eller går på toa, det är något man gör men inget som är något märkvärdigt alls. Iallafall ska dagen spenderas på stan med min kära Mami och trots att jag redan fått min present i form av en resa (+ fickpengar) till Alanya för en månad sedan så har vi bestämt oss för att boka in lite höstshopping just idag!

Så, nu är jag på väg till körskolan för en dubbellektion innan jag som sagt ska ta bussen upp till stan och möta mami.


E.

lite mer grått, tack!

Idag satt jag och en vän och fikade och funderade ett tag när vi kom in på ämnet sex och kom fram till att vårt samhälle inte tillåter kvinnor att njuta av sex om de inte är i ett förhållande. Jo, jag vet att det är ett uttjatat ämne, men trots att det finns så många som har diskuterat det så blir det aldrig en förändring.
Om en kvinna har sex med många olika män så brukar folk vara snabba att döma och det kommer ofta kommentarer om hur synd det är om den här kvinnan. Nej, hon kan ju inte ha haft det lätt. Dessutom har hon väldigt dåligt självförtroende och självkänslan är i botten. Ja, stackars kvinna som måste bekräfta mig själv genom att låta andra utnyttja hennes kropp..

Hallå ja?
Varför är det inte tillåtet för en kvinna att njuta av sex om hon inte är i ett förhållande? För om hon väl gör det, har sex med olika män för så stämplas hon automatiskt som en slampa, eller en kvinna med låg självkänsla.
Det finns säkert de kvinnor sm har låg självkänsla som söker bekräftelse hos andra genom att hoppa runt från man till man, men detta behöver inte alltid betyda att kvinnan mår dåligt på något sätt. Varför kan inte en kvinna njuta och ha sex som en man utan att få en trashig stämpel?
Samma som att människor som kan tänka sig att göra en skönhetsoperation inte känner sig trygg i sig själv. Är man blond så är man korkad. Har man rika föräldrar så är man snobb och inte rätt att uttrycka sig i politiska frågor (ex Blondinbella). Varför måste allting vara så himla svart eller vitt?
Bara för man kan tänka sig skönhetsoperationer så måste inte detta betyda att man har dåligt självförtroende eller låg självkänsla! Man kan vara världens säkraste person och ändå vela göra en fysisk förändring på sin kropp. Det måste inte vara det ena eller det andra, det kan vara både och.

Vi är alldeles för snabba att sätta stämplar på folk och stoppa ner dem i fack. Jag vet, jag gör det också! Det går lite på automatik, man läser av människor och automatiskt bildar sig en uppfattning. Sedan placeras de i fack, omedvetet eller medvetet. Som sagt, jag gör det också ibland. Dömer folk lite för snabbt kanske. Men jag jobbar för att försöka bättra detta.

Snälla folket, våga se lite mer nyanser och inte bara svart eller vitt!

miami ink'

Sitter just nu och kollar på gamla avsnitt av Miami Ink på Discovery channel och är helt fängslad!
Jag är väldigt både och när det gäller tatueringar, och ja trots att jag själv har en i nacken. Tatueringar är en sak som kan vara otroligt snyggt och uttrycksfullt - om det görs av en duktig tatuerare samt att den hamnar på rätt person, annars kan jag faktiskt tycka att det kan se rätt trash ut.
Men dessa killar är inte bara vanliga tatuerare, nej, de är konstnärer! För det de gör, det de lyckas skapa med sina fantastiska bilder och teknik är konst! Kroppskonst!

Kolla bara på Lloyd Banks ryggtavla, "Rotten Apple"? Ritad och tatuerad av Chris Garver, Miami Ink Tattoo
(bild tagen från ratemyink.com)

Det är ju inte utan man blir sugen på att göra en till, en större denna gången. Men, jag har varken hittat rätt motiv eller rätt tatuerare till att göra den är, så det får helt enkelt vänta. Eller så förblir det en dröm.

höstlöften och högklackat

Som sagt - höst för mig betyder förändring.
Jag ska på allvar ta tag lite mer i mitt liv, och denna gången ska det inte bara vara tomma ord och löften, nej nu jävlar ska det bli bättring!

Jag skippar nyårslöften och inför höstlöften istället, jag går ju faktiskt i skolan och då börjar allting till hösten. Det är nu jag finner inspiration för att förbättra mig själv och få ut det mesta av mitt liv och min vardag. Några viktiga löften, eller mål jag ska sträva efter att t.ex. att börja träna (min kropp behöver bygga lite muskler för att inte rasa samman helt), fixa upp mina betyg i skolan, en sak som är ganska lätt bara jag lägger ner lite tid på det. Jag ska också ta och skaffa mig ett jobb, för vem vill stå där den 4 Juni och vara lycklig, för att vakna upp den 5 till ett liv som arbetslös?

Sen finns det lite mindre viktiga saker, som att använda alla mina förbannade skor som jag envisas med att köpa. Jag ska ge mig fan på att våga gå med högklackat även om det inte är fest.

here we go again'

Efter ett lång uppehåll under sommaren bestämde jag mig idag för att starta upp min blogg igen. Jag har saknat det så mycket, att ha någonstans att skriva ner alla mina tankar och åsikter. För det är nog därför jag bloggar över huvud taget. Jag är en person som tänker väldigt mycket och ibland blir det bara för mycket, då är det skönt att ha någonstans där man kan skriva av sig. Så egentligen bryr jag mig inte om det är någon som läser över huvud taget, bara jag får skriva av mig så blir jag nöjd.

Så när jag då loggar in på min blogg efter några månaders inaktivitet så ser jag till min förvåning att jag fått några kommentarer, mest från några vänner som hittat hit, men jag fann också en kommentar som gjorde mig så himla arg. En tjej har kommenterat ett inlägg från i våras där hon påstår en del saker som handlar om mig och min pojkvän, självklart var hon också anonym. Det är nog det som gjorde mig mest förbannad, att hon valde att vara anonym.
Om man nu väl kommer med så pass allvarliga anklagelser som påverkar mitt förhållande med min pojkvän får man väl se till att ha lite ryggrad och stå för saken?

Jag förstår inte varför man väljer att skriva en sån här sak och sedan vara anonym, vad är det för mening? Om det du påstår är sant så får du också stå för det fullt ut, om du inte kan stå för saken så antar jag att det du påstår är lögn och då är du bara ute efter att förstöra för mig, för oss. Jag vet att jag kan blockera anonyma kommentarer, men det är inte det som stör mig. Att folk kommenterar meningslösa saker anonymt är sak samma, men att anklaga någon på det här sättet och sen inte stå för det är bara fegt och meningslöst.
What´s the point?

Jag hoppas du någon gång igen tittar in här och läser detta. Denna gången kanske du inte är så feg och lämnar anonyma kommentarer.
Nej, denna gång är du kanske lite mer kvinna och tar mod till dig att stå för dina anklagelser.

Vem vet, du kanske till och med vågar skicka iväg ett mail?


Nåja, nog om det.
Jag satt och läste igenom alla mina gamla inlägg och kom på att det är en väldigt stor del i varför jag skriver. Jag tycker det är kul och ibland även nyttigt att läsa igenom gamla blogginlägg, det får en att tänka till och minnas sina funderingar och känslor, sånt som vi oftast glömmer eller i värsta fall, förtränger.
När jag satt och läste igenom de gamla inläggen slogs jag över hur de flesta av dem beskrev hur dåligt jag mådde eller hur less jag var på allt, och även om jag fortfarande har sådanna dagar då och då så känns det som det är ett avslutat kapitel av mitt liv. Jag har gått vidare och kommit ur det, det där hemska negativa tankesättet som kan få vem som helst att ge upp på livet.
Jag tog beslutet att radera alla mina gamla inlägg. Eller ja, iallafall de flesta. Jag behövde bli av med allt gammalt groll för att på riktigt gå vidare.

Denna hösten betyder förändring.