here we go again'

Efter ett lång uppehåll under sommaren bestämde jag mig idag för att starta upp min blogg igen. Jag har saknat det så mycket, att ha någonstans att skriva ner alla mina tankar och åsikter. För det är nog därför jag bloggar över huvud taget. Jag är en person som tänker väldigt mycket och ibland blir det bara för mycket, då är det skönt att ha någonstans där man kan skriva av sig. Så egentligen bryr jag mig inte om det är någon som läser över huvud taget, bara jag får skriva av mig så blir jag nöjd.

Så när jag då loggar in på min blogg efter några månaders inaktivitet så ser jag till min förvåning att jag fått några kommentarer, mest från några vänner som hittat hit, men jag fann också en kommentar som gjorde mig så himla arg. En tjej har kommenterat ett inlägg från i våras där hon påstår en del saker som handlar om mig och min pojkvän, självklart var hon också anonym. Det är nog det som gjorde mig mest förbannad, att hon valde att vara anonym.
Om man nu väl kommer med så pass allvarliga anklagelser som påverkar mitt förhållande med min pojkvän får man väl se till att ha lite ryggrad och stå för saken?

Jag förstår inte varför man väljer att skriva en sån här sak och sedan vara anonym, vad är det för mening? Om det du påstår är sant så får du också stå för det fullt ut, om du inte kan stå för saken så antar jag att det du påstår är lögn och då är du bara ute efter att förstöra för mig, för oss. Jag vet att jag kan blockera anonyma kommentarer, men det är inte det som stör mig. Att folk kommenterar meningslösa saker anonymt är sak samma, men att anklaga någon på det här sättet och sen inte stå för det är bara fegt och meningslöst.
What´s the point?

Jag hoppas du någon gång igen tittar in här och läser detta. Denna gången kanske du inte är så feg och lämnar anonyma kommentarer.
Nej, denna gång är du kanske lite mer kvinna och tar mod till dig att stå för dina anklagelser.

Vem vet, du kanske till och med vågar skicka iväg ett mail?


Nåja, nog om det.
Jag satt och läste igenom alla mina gamla inlägg och kom på att det är en väldigt stor del i varför jag skriver. Jag tycker det är kul och ibland även nyttigt att läsa igenom gamla blogginlägg, det får en att tänka till och minnas sina funderingar och känslor, sånt som vi oftast glömmer eller i värsta fall, förtränger.
När jag satt och läste igenom de gamla inläggen slogs jag över hur de flesta av dem beskrev hur dåligt jag mådde eller hur less jag var på allt, och även om jag fortfarande har sådanna dagar då och då så känns det som det är ett avslutat kapitel av mitt liv. Jag har gått vidare och kommit ur det, det där hemska negativa tankesättet som kan få vem som helst att ge upp på livet.
Jag tog beslutet att radera alla mina gamla inlägg. Eller ja, iallafall de flesta. Jag behövde bli av med allt gammalt groll för att på riktigt gå vidare.

Denna hösten betyder förändring.